den 22 oktober

Fråga 2003/04:116 av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet Barbro Holmberg om förvarsverksamheten

Verksamheten med flyktingförvar byggs ut i en hög takt, trots att förvaren ur humanitär synvinkel är ytterst tveksamma. Det saknas i praktiken någon principiell skillnad mellan ett flyktingförvar och ett fängelse, och att behandla flyktingar och asylsökande som brottslingar borde av alla ses som en kränkning av individens rättigheter och integritet. Försvaret för förvaren har därför varit att de bara används i mycket begränsad omfattning och att Sverige bara har 110 förvarsplatser. I ett svar på en riksdagsfråga den 24 mars 2003 försvarade dock statsrådet Karlsson en utökning av förvaren till 250 platser. Nu visar det sig i en rapport från Migrationsverket att för många intagna i låsta förvar har lett till alltfler rymningsförsök och ökat våld mellan de boende. Antalet fall av våld, självmordsförsök och rymningar vid förvaren har ökat med 45 % de senaste fyra åren. En del av bakgrunden är att asylsökande med psykiska problem spärras in i högre utsträckning, något som inte varit planerat. Enligt uppgift är det inte ovanligt att polis tar asylsökande till Migrationsverkets förvar i stället för till en psykavdelning på ett sjukhus. Rapporten, som är gjord för att granska förvarsverksamheten efter 1997 då den flyttades från polis till Migrationsverk, föreskriver att ingen förvarsenhet bör vara större än 25 platser. Ändå byggs nu tre nya förvar med mellan 30 och 40 platser.

Avser migrationsministern att, mot bakgrund av publicerad rapport och kopplat till planerad utbyggnad, vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen på förvarsenheterna?