den 23 april

Fråga 2003/04:1116 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Barbro Holmberg om avvisning av Kosovos minoriteter till Serbien och Montenegro

I svaret på min fråga 2003/04:982 angående avvisningar av Kosovos minoriteter hänvisar Barbro Holmberg till den instruktion som Migrationsverket utfärdat om att återvändande till Kosovo inte ska ske genom verkets återvändandearbete. Inga beslut om avvisning ska alltså fattas i avvaktan på att nya besked ska komma från FN-administrationen i Kosovo. Att tvinga fram återvändande till Kosovo i det instabila läge som råder skulle enligt Barbro Holmbergs svar vara att riskera den mycket ömtåliga situationen mellan etniska grupper i området. I detta instämmer jag till fullo. Den instruktion som Barbro Holmberg hänvisar till, som sägs innebära att Migrationsverket avvaktar med beslutsfattande i Kosovoärenden, anger dock uttryckligen att avlägsnandebeslut kan fattas i ärenden där det finns ett "inre flyktalternativ" till övriga delar av statsförbundet Serbien och Montenegro. Det är enligt min mening inte att betrakta som ett säkerställt skydd för Kosovos minoriteter att hänvisa serber och romer till inre flyktalternativ i övriga Serbien och Montenegro. Som jag beskrev i min tidigare fråga, erhåller Kosovos minoriteter långt ifrån ett fullgott skydd vare sig i Kosovo eller i Serbien och Montenegro i övrigt, eftersom de mest grundläggande behoven inte heller här kan bli tillgodosedda.

Med risk för att upprepa mig något:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sverige inte ska bidra till att äventyra den mycket ömtåliga etniska balansen och förstärka grunden för nya sammanstötningar över de etniska gränserna i Kosovo och Serbien och Montenegro i övrigt, vilket skulle ske genom att locka till eller tvinga fram återvändanderörelser?