Fråga 2003/04:1108 av Håkan Juholt (s) till statsrådet Pär Nuder om DC 3:ans framtid
Den 13 juni 1952 försvann en DC 3:a under en signalspaningsflygning i internationellt luftrum. Besättningen bestod av åtta män, tre ur flygvapnet och fem från Försvarets Radioanstalt, FRA. Efter 52 år har vraket bärgats. Försvarsmakten har snart klarat sin uppgift att bärga vraket och få hem kvarlevorna efter besättningen. Därefter är inte DC 3:an ett ansvar för Försvarsmakten, men rimligen för landet Sverige. Medieuppgifter gör gällande att avsikten nu är att mala ned flygplanet till skrot. Det kanske är en rationell hantering men inte ansvarsfullt i ett vidare perspektiv. Nedskjutningen är en del av vår moderna historia och av det kalla kriget. Varje kulhål i flygplanskroppen berättar historien om freden efter andra världskrigets slut. Så behandlade grannländer runt Östersjön varandra när det var fred. Regeringen har i andra sammanhang på ett förtjänstfullt sätt verkat för att göra historien levande. DC 3:an som en fysisk bild av en tid som var så svår att förstå ligger nu i ett bergrum på Muskövarvet och borde ges möjlighet att bidra till att öka kommande generationers kunskaper om det kalla kriget.
Jag vill fråga samordningsministern vilka åtgärder han är beredd att vidta för att också den bärgade DC 3:an ska förbli en del av vår 1900-talshistoria.