den 16 april

Fråga 2003/04:1083 av Lars Gustafsson (kd) till statsrådet Barbro Holmberg om Dublinkonventionens tillämpning

Återkommande uppmärksammas fall där asylsökande, efter att ha etablerat sig i vårt samhälle, i enlighet med Dublinkonventionen utvisas till det land dit de först anlänt. Ofta utvisas de även från detta land och hamnar i en rent inhuman situation. Ett exempel på ovanstående har nyligen uppmärksammats i halländska medier. En man som flytt från Irak via Italien har nu utvisats från Sverige till Italien. Mannen hade både bostad, arbete och ett fungerande socialt liv i Sverige. Efter utvisningen från Italien befinner han sig i en människoförnedrande situation, bostadslös, utsatt för våld och utlämnad till ett liv på gatan. För mannens bekanta, arbetskamrater och många andra är utvisningen helt obegriplig och inhuman. Dublinkonventionen är inte problemfri. Flera medlemsstater tolkar flyktingbegreppet på annat sätt än Sverige. I praktiken innebär det att en asylsökande som i Sverige skulle ha kunnat få flyktingstatus kan, i enlighet med Dublinkonventionen, utvisas till ett land med en snävare tolkning av flyktingbegreppet, och på så sätt utvisas därifrån. I dag finns det en möjlighet för Sverige att välja att pröva ett asylärende i stället för att tillämpa Dublinkonventionen. Amnesty har påtalat att Sverige i större utsträckning bör utnyttja denna rätt för att undvika att asylsökande hamnar i stater som har en striktare lagstiftning. Det kan inte vara förenligt med grundläggande mänskliga rättigheter och svensk human flyktingpolitik att utsatta människor förvisas till ett liv i förnedring.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att Sverige i större utsträckning utnyttjar möjligheten att pröva ett asylärende i stället för att tillämpa Dublinkonventionen?