den 6 april

Fråga 2003/04:1051 av Ulla Löfgren (m) till statsrådet Ulrica Messing om riksfärdtjänsten

I den proposition (1996/07:115) som föregick den lagändring i färdtjänstlagen som trädde i kraft 1998 framgick att bestämmelserna om tillståndsgivningen för riksfärdtjänst skulle behållas innehållsmässigt, men att trafikhuvudmannen skulle kunna vara tillståndsgivare om kommunen, landstinget och trafikhuvudmannen kom överens om detta. Trots detta innehöll lagtexten en förändring som slår hårt framför allt mot brukare av riksfärdtjänst. Fler och fler kommuner har upptäckt "kryphålet" i lagen och tillämpar den strikt. Den nya lagen tar, till skillnad mot den tidigare, ingen hänsyn till färdtjänstsökandes totala situation som till exempel boende i glesbygd.

Den nu tillämpade försämringen av villkoren går vare sig att härleda till förarbetena eller till riksdagsbehandlingen av ärendet. Jag utgår således ifrån att ändringen i lagtexten beror på något misstag i hanteringen. Icke desto mindre drabbar den nu alltfler funktionshindrade resenärer och belastar dessutom överprövande myndigheter i allt högre utsträckning.

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att rätta till färdtjänstlagen i det avseende som anförts ovan?