den 17 oktober

Fråga 2003/04:105 av Gustav Fridolin (mp) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om förbud mot pälsfarmning

Regeringens särskilda utredare om förbud av pälsfarmning, Eva Eriksson, har inte klarat av att hävda minkarnas behov gentemot näringens. Detta är givetvis mycket trist. Trots att vi har en djurskyddslag som är mycket tydlig angående djurens rätt att utföra sina naturliga beteenden så har minknäringen kunnat fortsätta bedriva sin verksamhet på ett sätt som inte hör hemma i 2000-talets Sverige. Under 15 års tid har pälsnäringen underlåtit att anpassa sig till gällande lagstiftning. Under 15 års tid har minkarna varit de som subventionerat näringen. Att staten i detta läge ska gå in med ytterligare subventioner för någonting så självklart som att få en näring att följa gällande lagstiftning måste uppfattas som barockt.

Den socialdemokratiska partisekreteraren Lars Stjernkvist har också slagit fast att s-linjen om förbud mot pälsfarmning står fast. Någon tidpunkt har han dock inte velat fastslå. Det är märkligt. Förbud mot pälsfarming är en del i den 121-punktsuppgörelse som den svenska regeringsmaktens lutar sig mot. Ska 121-punktsuppgörelsen, regeringsföreträdares utfästelser och den socialdemokratiska partikongressens beslut åtföljas måste därför riksdagen ha fattat beslut om förbud mot pälsfarmning innan mandatperioden löpt ut.

Därför vill jag fråga jordbruksministern om hon avser att säkerställa att riksdagen kan fatta ett sådant beslut snarast, redan innan mandatperiodens slut.