den 11 november

Interpellation 2003/04:97 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Berit Andnor om föräldraförsäkringen och könsdiskrimineringen

Till regeringens budgetproposition för år 2004 finns ett särtryck med titeln Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Häftet ger en utmärkt redogörelse för tid och sysselsättning, lön och inkomst samt utfallet av socialförsäkringsersättningarna, allt uppdelat utifrån kön.

Där kan man bland annat läsa:

"Under 2001 utbetalades 16,9 miljarder kronor i föräldrapenning. Av beloppet utbetalades 77 % till kvinnor och 23 % till män. Av den föräldrapenning som tas ut under barnets första levnadsår, står kvinnor för den allra största delen, både i antal dagar och i kronor räknat. Totalt står kvinnor för 83 % av de uttagna dagarna och män för 17 %

Det ojämna uttaget av föräldrapenning innebär att kvinnor i större utsträckning än män är borta från arbetsmarknaden under vissa perioder och dessutom under avsevärt längre tid."

Den 21 oktober anordnade Arbetsmarknadsutskottet en offentlig utfrågning om löneskillnader. Medverkande var bland annat representanter från Konjunkturinstitutet, Statistiska Centralbyrån, Medlingsinstitutet och JämO. Samstämmigheten var stor i synen på det ojämna uttaget av föräldraledigheten som en viktig orsak till varför kvinnor halkar efter i löneutvecklingen. Bland annat JämO pekade ut sambandet mellan "hemma-med-barn" och arbetsmarknaden som en nyckelfråga om man vill komma tillrätta med löneskillnaderna.

Enkelt uttryckt skulle man alltså kunna säga att den nuvarande utformningen av föräldraförsäkringen bidrar till att permanenta, och till och med förstärka, en ordning på arbetsmarknaden som försvagar och lönediskriminerar kvinnor. Systemet upprätthåller dessutom en traditionell föreställning om vad kvinnor respektive män har för ansvar i förhållande till barn.

Jag vill därför ställa följande frågor till barn- och familjeministern:

1. Delar ministern beskrivningen ovan?

2. Om svaret är "ja", innebär det att statsrådet gjort bedömningen att det är acceptabelt med ett sådant system?

3. Om svaret på den frågan är "nej", vilka initiativ kommer statsrådet att ta?