den 7 november

Interpellation 2003/04:89 av Martin Andreasson (fp) till utrikesminister Laila Freivalds om FN-resolution om HBT-personers mänskliga rättigheter

Vid vårens möte i Genève med FN:s kommission för mänskliga rättigheter hade Brasilien lagt fram ett förslag till resolution som innebar att kommissionen uttryckligen skulle uppmärksamma förtryck på grund av sexuell läggning i sitt arbete för att värna de mänskliga rättigheterna.

EU och dess medlemsländer intog en positiv hållning till förslaget. Däremot var motståndet starkt hos Vatikanstaten och de muslimska länderna, vilka samverkar i Organization of Islamic Conference (OIC). Vatikanstaten satte stark press på många medlemmar i kommissionen som kommer från länder där katolska kyrkan är stark. OIC skrev brev till samtliga länder och uppmanade dem att rösta mot förslaget.

Behandlingen av resolutionsförslaget kom inte upp till behandling och omröstning förrän sista sessionsdagen. Under debatten gjordes många försök att stoppa förslaget och bara några minuter innan sessionen skulle avslutas föreslog den libyske ordföranden i kommissionen att omröstningen skulle skjutas upp till nästa år. Detta förslag bifölls med röstsiffrorna 24@17 (10 avstod och 2 frånvarande).

Kommissionens beslut innebär således att frågan om HBT-personers mänskliga rättigheter kommer att behandlas på nytt vid nästa session med FN:s kommission för mänskliga rättigheter, som börjar i mars 2004.

Brasilien har deklarerat att man är beredd att arbeta aktivt för ett positivt beslut i kommissionen. Det är därför viktigt att Sverige och andra länder, som stöder resolutionsförslaget, använder sina möjligheter att påverka övriga medlemmar i kommissionen att stödja Brasiliens resolutionsförslag.

Många andra länder, som motsätter sig resolutionsförslaget, har börjat att bearbeta andra länder i kommissionen att avslå förslaget.

De signaler som Sverige hittills har sänt ut i sakfrågan går ut på att Sverige inte kommer att agera aktivt för att påverka andra medlemmar i denna fråga inför 2004 års session, även om man kommer att rösta ja till resolutionsförslaget. Denna inställning har väckt förvåning inte minst hos de MR-organisationer som har haft förhoppningar om ett kraftfullt svenskt agerande.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern vilka aktiva åtgärder Sverige kommer att vidta för att FN:s kommission för mänskliga rättigheter kommer att anta en resolution om HBT-personers mänskliga rättigheter.