den 6 november

Interpellation 2003/04:88 av Ewa Björling (m) till statsrådet Morgan Johansson om fria sprutbyten för narkomaner

Sprutbyte för intravenösa drogmissbrukare har varit aktuellt i flera omgångar. Denna fråga bör ses ur flera olika perspektiv. Å ena sidan kan man hävda att sprutbyte bör erbjudas till alla för att undvika smittspridning av hiv och hepatit A och B. Å andra sidan är det dubbla budskap då det inte är tillåtet med knark, men man delar ut gratis hjälpmedel att använda för sitt missbruk.

Redan 1998 antog FN en ny hälsodeklaration där man utarbetat ett program för drogkontroll och olika principer för att minska drogmissbruk samt hiv. I deklarationen är målsättningen att man med drogreduktionsprogrammen ska täcka alla områden av prevention. Hindra att nya missbrukare tillkommer, reducera dålig hälsa och sociala konsekvenser bland drogmissbrukare, både för den enskilda individen och för hela samhället. För att täcka alla dessa delar innebär det ett omfattande narkotikapolitiskt program som nu regeringen arbetar med att utforma.

Narkotikasamordnaren Björn Fries har lagt fram ett förslag om fria sprutor till narkomaner, kopplat till fler behandlingsplatser inom narkomanvården. Björn Fries huvudskäl uppges vara att minska risken för hiv med syftet att narkotikapolitiken ska vara human.

Detta kan inte vara förenligt med en restriktiv svensk narkotikapolitik. Det är inte tillåtet att knarka och då ska inte staten förse narkomaner med verktyg. Att dela ut fria sprutor förlänger lidandet för alla inblandade, både narkomanen och dennes anhöriga. Snarare borde vi ha ett tidigt och förebyggande ingripande från samhällets sida med en fungerande vårdkedja där vi på ett effektivt sätt hjälper narkomanen ur sitt beroende.

Jag vill därför fråga statsrådet Morgan Johansson följande:

1. Avser statsrådet att ställa sig bakom Björn Fries förslag om fria sprutor till narkomaner?

2. Vilka övriga åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga narkotika i det svenska samhället, hindra etablering av narkotika och för att skapa en fungerande vårdkedja för de narkomaner som behöver behandling?