den 6 november

Interpellation 2003/04:86 av Jan Andersson (c) till justitieminister Thomas Bodström om åtgärder mot terror riktad mot demokrati och näringsfrihet

Jag vill börja min interpellation med delar av ett mejl jag fick häromdagen. Med hänsyn till de utsatta har jag ändrat namnen.

"Det har varit en jobbig dag igen. Frugan väckte mig kl. 03.00 då hon hört ljud från vår granne, Sven (75 meter bort). Sven har då varit ute på balkongen på andra våningen och skrikit så högt han kunde samtidigt som han slog mot räcket, och ser ett gäng som springer från platsen c:a 200 meter till sina bilar. Sven ringer Polisen.

När Sven sprungit ner och fått på kläder så hoppar han in i bilen och ser då vilken väg aktivisterna tar och kör efter. Som tur är så ser polisen, som redan är framme, två bilar som lämnar gården. Efter en kilometer hinner polisen ifatt dem och får namn på 9 personer. Polisen säkrar sedan spår efter nattens besök av aktivister. Aktivisterna hade varit inne i Svens trädgård och spridit ut mängder av små lappar med texten 'mördare', 'stäng' och 'avskum'. Ute på vägen var det sprayat 'DBF', 'mördare' och 'avskum'.

Vid tvåtiden följande dag ser min fru något uppåt vägen och frågar om det är jägare som står där uppe. Jag ser direkt två banderoller och två personbilar med folk runtomkring, tar bilen ringer Sven, kör upp till landsvägen, där jag träffar Sven. Jag berättar att det är folk som sätter upp banderoller. Han ringer direkt till polisen. Vi åker så att vi kan se på håll vad dom håller på med, några personer står 100 m ner mot farmen med banderoller och ropar slagord med en megafons hjälp. Jag kör upp bakom aktivisternas bilar för att blockera vägen från platsen. En bil tar sig från platsen den andra finns kvar när Polisen kommer.

Bilen som smiter lyckas vi spana in drygt en mil från platsen och polisen får legitimation på samtliga 9 personer i dom två bilarna. De flesta av dessa personer har varit med vid båda tillfällena inom 12 timmar på samma dygn."

Under lång tid har de som kallar sig djurrättsaktivister under det förmenta motivet att de värnar djuren, tillgripit våldsamma terrorattacker som mordbrand men också telefonterror, hemfridsbrott, sönderslagna anläggningar och trakasserier av djurhållare och deras anhöriga. Man har förstört egendom för miljontals kronor och gjort livet nästintill outhärdligt för många hårt arbetande småföretagare som enbart vill utöva sina demokratiska rättigheter och bidra till landets välfärd.

Och detta har fått pågå utan att de politiskt ansvariga i nämnvärd grad reagerat. Ska det gå så långt att människoliv spills innan regeringen, justitieministern och de rättsvårdande myndigheterna tar dessa terrorhandlingar på riktigt allvar?

Det finns otaliga belägg för de kriminella handlingar som djurrättsaktivister utfört. De stoltserar öppet med sina brott och sina terrorhandlingar på egna hemsidor bland annat i form av dagböcker. De kan ministern själv ta del av. Detta har också påtalats här i kammaren vid tidigare debatter, men det har uppenbarligen inte gjort intryck på ministern. Enligt en sammanställning av Aftonbladet ligger Djurens Befrielsefront @ som är en av terrororganisationerna @ bakom 600 attentat. I Falkenberg finns en annan organisation som på sin hemsida bland annat formulerar sig så här när man redovisat sina olagliga handlingar och trakasserier: "Hur länge till kommer farmaren orka? Och när han inte orkar längre, vem kommer vilja ta över? Det är en dödsdömd näring, och om inte farmaren hade förstått det innan kanske det har klarnat nu."

Är det ett sådant samhälle ministern vill ha? Att terrorhandlingar och trakasserier ska tvinga småföretagare att ge upp sin legala näring. Var är rättsstaten som ska stå upp till försvar för demokratiska värden och näringsfrihet? Varför har inte justitieministern agerat?

I ett demokratiskt samhälle med näringsfrihet krävs att de rättsvårdande myndigheterna ges befogenhet att ingripa och skydda dem som utsätts för hot och terror. Anser justitieministern att han kan se de farmare vars familjer så hårt drabbats av terror i ögonen och säga: "Jag har gjort allt som varit möjligt för att förhindra brott och skydda din verksamhet"? Kan ministern det?

Är det inte hög tid att nu säga stopp eller ska ministern låta detta fortgå så att andra djuruppfödare, såsom svinuppfödare, mjölkbönder, nötköttsuppfödare, jägare och katt- och hundägare också ska drabbas av detta upptrappade "krig" som djurrättsaktivisterna själva kallar det? För deras mål är att all djurhållning ska upphöra. När ska ministern sätta stopp?

Min fråga till justitieministern är:

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att nu få stopp på den terrorverksamhet och de trakasserier som många småföretagare dagligen utsätts för?