den 6 november

Interpellation 2003/04:84 av Torsten Lindström (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om regeringens behandling av unversitets- och vetenskapsområdesansökningar

Mälardalens högskola ansökte om att få bli universitet 1998. År 2002 ansökte Malmö högskola och Södertörns högskola samtidigt om att få bli universitet. Samma år ansökte Blekinge Tekniska Högskola om att få bli ett tekniskt universitet. Högskolan i Skövde och Högskolan i Halmstad har ansökt om att regeringen ska tilldela högskolorna tekniskt vetenskapsområde.

Alla dessa ansökningar är lämnade utan åtgärd från regeringen. Ingen kvalitetsgranskning är inledd för att pröva om dessa ansökningar uppfyller berättigade krav. Ingen vet i dag om dessa högskolor har rätt att erhålla det man ansökt om. Regeringens brist på handlingskraft pekar på att ingen heller kommer att få reda på det innan ansökningarna bedöms vara så föråldrade att de anses ogiltiga. När dessa lärosäten målmedvetet har arbetat för att skapa en forskningsmiljö, så måste rimligen någon form av återkoppling på detta arbete ske.

Samtidigt har regeringen godkänt att Mitthögskolan ska erhålla universitetsstatus från och med den 1 juli 2005. Högskoleverket noterar i ett yttrande att Högskoleverket ser det som olyckligt att inte någon form av enklare kvalitetsprövning ansetts nödvändig. Detta sett mot en bakgrund av dels de förväntningar som Högskoleverkets bedömargrupp ställt på vad Mitthögskolan ska åstadkomma inom den angivna tidsperioden, dels den risk som föreligger för att legitimiteten för det kvalitetsgranskningssystem som regering och riksdag lagt fast kan urholkas.

Forskningspropositionen är framskjuten. Tills den presenteras finns stora osäkerhetsmoment när det gäller regeringens forskningspolitik och hur lärosätena ska organiseras för att uppfylla denna politik. Visionen om "Den öppna högskolan" manar högskolorna att söka bredda och fördjupa sin verksamhet. Paradoxalt nog väljer regeringen att inte befatta sig med forskningens framtid för nyare högskolor.

När ansökningarna blir liggande på obestämd tid så kan inte högskolornas omprioriteringar för att skapa forskning av tillräckligt omfång och kvalitet växlas över till fasta statliga forskningsanslag. Högskolorna tvingas fortleva i osäkerhet. Därmed kringskärs de nya lärosätenas handlingsfrihet.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till utbildningsministern:

Vad avser utbildningsministern att göra för att kvaliteten i grundutbildning och forskning inte ska åsidosättas av politiska prioriteringar?

Vad avser utbildningsministern att göra för att värna lärosätenas autonomi?

Vad avser utbildningsministern att göra för att de högskolor som ansökt om vetenskapsområde eller universitetsstatus ska få sina ansökningar prövade ur åtminstone kvalitativ synvinkel?