Interpellation 2003/04:73 av Sven Bergström (c) till statsrådet Ulrica Messing om regional utveckling i Gävleborg
Hela Sverige skall leva var en gång ett uttryck som användes för att markera ambitionen att åstadkomma rättvisa utvecklingsvillkor i alla delar av landet. I högtidliga sammanhang i den politiska retoriken talas fortfarande i likartade ordalag. Samtidigt visar den bistra verkligheten att Sverige utanför storstadsregionerna, universitets- och högskoleorterna har en stor arbetslöshet, höga sjuktal, vikande befolkningssiffror och en mycket ansträngd ekonomi i kommuner och landsting.
Går det att hejda flyttlassen och få det Sverige som finns utanför storstadsområdena att åter öka sin befolkning, växa och utvecklas? Ja, naturligtvis går det om den politiska viljan och förmågan finns. Det är självklart ingen naturlag att människor ska söka sig bort ifrån bygder och län med så många i grunden goda förutsättningar som till exempel Gävleborgs län har.
Ett bättre företagsklimat som ger fler företag där människor kan få jobb. Fungerande samhällsservice och bra vägar och järnvägar. Det är några av de förutsättningar som regering och riksdag måste medverka till.
Det är mycket allvarligt och får många negativa effekter om vi får en fortsatt koncentration till ett fåtal större städer och befolkningsminskning i övrigt. Det ger utglesning, ett kulturlandskap i förfall, försämrad service och lämnar outnyttjade resurser i stora delar av landet. Det ger växande köer, miljöproblem och starkt tryck på att snabbt bygga upp ny infrastruktur på andra håll.
Möjligheterna för kommunerna att stärka den lokala utvecklingskraften undermineras när statliga verk, myndigheter och förtag uppträder som "regionalpolitikens värstingar". Att ägna arbete och kraft till att mobilisera de lokala utvecklingskrafterna är inte lätt när man statliga organ ständigt sätter krokben. Det allra senaste i raden av många exempel är de propåer om att avveckla samtliga tingsrätter i Gävleborg, med undantag för Gävle. Det skulle innebära att hela Hälsingland med över 130 000 människor skulle bli utan en egen tingsrätt. En sådan utveckling skulle innebära ytterligare ett hårt slag mot ett län som kämpar för att vända en negativ utveckling.
Goda kommunikationer är omvittnat en mycket viktig utvecklingsfaktor. För Gävleborgs län är i dag de brister som finns i väg- och järnvägssystem en mycket negativ faktor. Dubbelspår på ostkustbanan först till Gävle och därefter hela sträckan upp till Sundsvall är en nödvändighet i synnerhet i perspektivet när Botniabanan är färdigbyggd. Ett fullföljande av E 4 med hög standard genom hela Hälsingland i närtid är ett om möjligt ännu viktigare projekt.
Det finns en stark obalans i Sverige när det gäller var statliga myndigheter, verk och bolag är lokaliserade. En alldeles övervägande andel återfinns i Stockholmsregionen trots att riksdag och regering gjort vissa ansträngningar att motverka obalansen. Utlokaliseringen av Vägverk och Banverk till Borlänge, Lantmäteriverket till Gävle, Boverket till Karlskrona, PRV till Sundsvall, SMHI till Norrköping och Jordbruksverket till Jönköping är goda exempel på att en statlig myndighet kan arbeta och fungera väl, även om man inte är lokaliserad till Mälardalen.
Men under årens lopp har ändock en oproportionellt stor andel av statliga verk, myndigheter och bolag etablerats och koncentrerats i Stockholmsområdet. Denna koncentration av arbetstillfällen, befolkning och beslutsmakt har tilltagit ytterligare de senaste åren.
Enligt en sammanställning som Glesbygdsverket nyligen utfört har tre av fyra myndigheter som bildats eller ombildats under de senaste tio åren lokaliserats till Stockholms län. Av de 88 nya myndigheter som tillkommit har 65 lokaliserats till Stockholmsregionen. Koncentrationen sker till storstads- och universitetsorterna i allmänhet och Stockholmsområdet i synnerhet. Det har inneburit hundratusentals nya jobb till Stockholmsområdet och stort behov av att rekrytera arbetskraft från övriga landet
I Gävleborgs län, finns dessvärre många exempel på problem som denna utveckling för med sig. De många goda exempel som finns på människor med kreativitet och skaparkraft i småföretag som växer kan inte kompensera den negativa trenden.
I Gävleborg finns också ett av få sentida exempel på vilken betydelse utlokalisering och etablering av statlig verksamhet kan få för en medelstor stad. I samband med att flygflottiljen F 15 i Söderhamn avvecklades 1997 togs beslut om ett statligt paket omfattande sammanlagt 350 nya statliga arbetstillfällen. Det innebar en mycket betydelsefull injektion för bygden och en betydelsefull breddning av arbetsmarknaden. Detta blev särskilt tydligt när Ericsson med 1 200 anställda i Söderhamn något år senare inledde en stark omvandling och reducering av sin verksamhet i staden. På kort tid försvann här sammanlagt 1 000 arbetstillfällen sedan Emerson fortsatt den avveckling som inleddes av Ericsson. Nu har också besked kommit om att de sista resterna av denna verksamhet läggs ned. Kommunens situation är därför i dag närmast akut och någon typ av statlig medverkan för att vända utvecklingen igen är helt nödvändig.
Riksdagen har vid en rad tillfällen uttalat att varje beslut om omorganisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden om möjligheten att placera dem utanför Stockholmsområdet. Man har i första hand pekat på skogslänen, men också andra utsatta delar i landet bör komma i fråga när det gäller lokalisering av statlig verksamhet. Detta enligt riksdagens fastlagda prioriteringsordning.
Goda möjligheter erbjuds ofta i länscentrum men också i andra orter runt om i landet. Alternativ lokalisering kan också vara orter eller regioner där statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre väl försörjda med sådan verksamhet. I vart fall bör en annan lokaliseringsort än Stockholm prövas, har riksdagen betonat.
Trots alla dessa beslut och påpekanden om hur statlig verksamhet bör lokaliseras utanför Stockholmsområdet synes inte någon förändring ha skett under slutet av 90-talet eller början av 2000-talet enligt uppgifter från Riksdagens utredningstjänst. Endast i samband med större förändringar inom försvaret eller nedläggning av något stort företag på utsatt ort har medveten lokalisering av statlig verksamhet skett i någon omfattning.
Det borde nu vara hög tid att i handling följa den ordning som riksdag och regering har bekänt sig till i ord och dokument. Självklart skulle det ha stor betydelse för den regionala utvecklingen och livskraften i olika delar av Sverige om tusentals statliga jobb kan decentraliseras.
Stora möjligheter finns i dag att jobba avståndsoberoende via dator med uppkoppling till andra orter och arbetsplatser. Nya kvalificerade högskoleutbildningar finns på ett stort antal platser runt om i landet. Snabbtåg och flygförbindelser kan tillgodose de behov som finns av resande till fysiska möten och sammankomster.
Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag fråga statsrådet Messing:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att ge Gävleborgs län rättvisa utvecklingsvillkor så att länets kapacitet och utvecklingskraft kan tas tillvara?