den 31 oktober

Interpellation 2003/04:68 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till socialminister Lars Engqvist om prioriteringar i sjukvården

Kraven på hälso- och sjukvården ökar, dels på grund av att vi får ett ökat antal äldre och dels för att den medicinsk-tekniska utvecklingen ger ökade möjligheter att diagnostisera och behandla sjuka. Riksdagen beslutade därför i april 1997 om riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Dessa riktlinjer bygger på tre etiska grundprinciper:

• Människovärdesprincipen, som innebär att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället.
• Behovssolidaritetsprincipen, som innebär att resurserna bör fördelas efter behov.
• Kostnadseffektivitetsprincipen, som innebär att det vid val mellan olika verksamheter eller åtgärder bör eftersträvas en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och livskvalitet.

De av riksdagen beslutade riktlinjerna utgörs dessutom av Prioriteringsgrupperna I-VI, där I omfattar akuta och livshotande sjukdomstillstånd, medan IV omfattar vård av andra skäl än sjukdom och skada.

Vi kan nu ta del av rekommendationer från landsting, där utbudsminskningar innebär avsteg från både beslutade prioriteringar och etiska grundprinciper. Tillgänglighet och kvalitet minskar samtidigt som patienten kan komma att tvingas betala för vården två gånger. Dels genom landstingsskatten och dels genom att tvingas betala för vård och behandling hos annan vårdgivare än landstinget, som valt att prioritera bort vissa åtgärder.

Då det ytterst åvilar regeringen att se till att riktlinjer och prioriteringar efterföljs är mina frågor till socialministern följande:

• Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att tagna prioriteringar inom hälso- och sjukvården fortsatt ska gälla?
• Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att garantera vård i tid?
• Vilka åtgärder ämnar ministern vidtaga för att inte patienter med vård- och omsorgsbehov ska nödgas betala vården två gånger?