den 31 oktober
Interpellation 2003/04:66 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till statsrådet Berit Andnor om barnkonventionen och myndigheter
I mars 1999 fattades det beslut om en nationell strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter. Utgångspunkt för strategin var att barnkonventionens anda och intentioner skulle beaktas i allt beslutsfattande som rör barn i kommuner, landsting, regioner samt statliga myndigheter. Genom ett treårigt uppdrag fick Barnombudsmannen (BO) en nyckelroll i detta arbete. Nu har rapporten angående dessa pilotfall kommit och det är dags att gå vidare.
Uppdraget innebar att BO i samarbete med Ekonomistyrningsverket (ESV) utredde hur konsekvensanalyser kan göras av statliga beslut som rör barn också påverkar barn.
I rapporten kan man läsa att det i regeringsuppdraget uttrycktes i två punkter:
I arbetet fanns nio pilotmyndigheter bland annat Vägverket, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Skåne med flera.
BO har utifrån detta pilotarbete utvecklat en modell för vad en konsekvensanalys bör innehålla och hur man kan gå tillväga. Modellen har tagits fram med utgångspunkt i Ekonomistyrningsverkets (ESV) rapport, "Barnperspektiv vid statliga beslut", och RRV:s föreskrifter om konsekvensutredningar. Ett sätt att leva upp till det som står i barnkonventionen är att föra in ett systematiskt barnperspektiv i allt beslutsfattande och tillsynsarbete. Det innebär att göra barnkonsekvensanalyser, det vill säga förhandsprövningar av vilka konsekvenser ett tänkt beslut kan komma att få för barn och unga.
Att arbeta med ett fåtal pilotmyndigheter var därför rätt tänkt under förutsättning att pilotmyndigheterna blir föredömen (goda exempel som manar till efterföljd) för andra myndigheter. I det framtida arbetet med att implementera barnkonsekvensanalyser ser BO att myndigheterna är i behov av återkommande stödinsatser från BO.
1998 gjordes i samarbete med SCB en enkät till samtliga 70 statliga myndigheter, 56 av dem anser att barnkonventionen har relevans för deras uppgifter. Då kunde man konstatera att ingen myndighet ännu har systematiserat sitt arbete inför beslut som rör barn. Vid två myndigheter, Vägverket och Socialstyrelsen, pågår projekt för att utveckla arbetet med barnkonsekvensanalyser i praktiken.
Oavsett uppgift och verksamhet har statliga myndigheter en framträdande roll i arbetet med att realisera barns och ungas rätt att komma till tals i frågor som rör dem. Självklart är det viktigt att barn och unga får ett reellt inflytande. Barnkonventionen utgör vår tids samhälleliga barnperspektiv och ger en grundläggande vägledning i arbetet med och för barn och unga.
Nu när detta pilotuppdrag är avslutat med ett mycket gott resultat som presenteras i rapporten Att förverkliga Barnkonventionen, slutrapport från ett treårigt uppdrag, måste arbetet gå vidare så att övriga statliga myndigheter också får hjälp, stöd och verktyg att ta in barnkonsekvensanalyser i sina verksamheter. Vi menar att detta arbete måste börja nu och att BO och myndigheterna också får det stöd och de resurser som de behöver för att lyckas i sitt arbete. Några framgångsfaktorer som lyfts upp i rapporten är:
Engagemang @ det är nödvändigt att ha ledningens stöd och engagemang för att lyckas med att integrera ett nytt perspektiv.
Utbildning @ viktigt att utbilda all personal inom myndigheten så att alla medarbetare vet vad det kan innebära att beakta saker och ting ur ett barnperspektiv.
Detta kommer att kosta arbetstid och pengar. Kommer det att prioriteras i det framtida budgetarbetet för de statliga myndigheterna?
Miljöpartiet ser detta som en mycket viktig fråga för att lyfta fram barnperspektivet i ljuset på riktigt och därmed skapa ett barnvänligt samhälle som utgår från barnens behov. Det är väldigt lätt att detta blir en pappersprodukt om det inte prioriteras i myndigheternas verksamheter.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga barnministern:
Avser ministern att verka för att alla statliga myndigheter får i uppdrag att införa barnkonsekvensanalyser enligt den modell som utarbetats?
Tänker ministern verka för att de statliga myndigheterna får de resurser och den hjälp de behöver för att implementera barnkonsekvensanalyser i sina verksamheter på ett kvalitativt bra sätt?