den 31 oktober

Interpellation 2003/04:65 av Gunnar Andrén (fp) till kulturminister Marita Ulvskog om distributionskostnader för samhällsinriktad press

De flesta tidningar och tidskrifter, i praktiken nästan alla undantaget dagstidningar med flerdagarsutgivning, är för sin distribution hänvisade till Posten AB eller dess dotterbolag. Det betyder att detta statliga bolag har en marknadsställning som närmar sig monopolets.

Posten AB och dess dotterbolag måste naturligtvis ha intäkter i paritet med sina kostnader. Distribution, det må vara brev, varureklam eller tidningar, bör i huvudsak inte vara ett skattesubventionerat område.

Likväl finns det andra värden som måste vägas in. Dit hör en allsidig opinionsbildning, inte sällan av rikskaraktär.

Dessa tidningar består av olika huvudgrupper. Medlemstidningar är en sådan, omfattande både bransch- och fackliga tidningar. En annan utgörs av kundtidningar. En tredje är kommersiellt inriktade bransch- och intressetidningar.

Därtill finns en fjärde, till såväl numerären som upplagan, liten grupp. Den utmärks av att vara riksspridd, annonssvag, prenumererad @ och i grunden ideellt, för att inte säga ideologiskt, inriktad. Det handlar om en samhällsdebatterande press: där finns inga stora annonsinkomster att hämta, inga fysiska varor att sälja, bara intresseskapande åsikter, fakta och debatt.

Om oöverstigliga distributionskostnader för prenumererade tidningar med huvudsaklig inriktning på samhällsförhållanden @ låt mig nämna Aktuellt i politiken, NU Det liberala nyhetsmagasinet, Kristdemokraterna, Miljömagazinet och Tempus, samtliga riksspridda @ uppstår, har möjligen bättre postekonomi vunnits men det demokratiska samtalet och debatten förlorat.

Distributionskostnaderna ökade för ovannämnda tidningar med 8 % så sent som den 1 maj 2003 (takbelopp; begärd höjning var 15 %). Till den 1 januari 2004 aviseras nu höjning med ungefär samma belopp @ det innebär oerhörda påfrestningar för tidningsföretag som saknar möjlighet att ta ut höjda distributionskostnader av sina trogna prenumeranter.

Jag är medveten om motsättningen mellan postekonomiönskemålen och demokratistimulansmålet, också så som det avspeglar sig i olika riksdagsutskotts-, departements- och myndighets- och bolagsansvar. I slutändan handlar det dock mer än annat om att ge demokratin livsluft.

Jag vill mot denna bakgrund fråga kulturministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att inte höjda distributionskostnader för samhällsinriktad press medför tydliga men för det offentliga samtalet?