den 29 oktober

Interpellation 2003/04:61 av Per Landgren (kd) till finansminister Bosse Ringholm om arvsskatt för makar och samboende

Under början av 2000-talet började taxeringsvärdena som ligger till grund för beskattning av fastigheter att öka kraftigt efter att ha varit frysta några år. Detta fick till följd att debatten om framförallt fastighetsskatten, men också förmögenhetsskatten blossade upp. Regeringen tog ett visst intryck av kritiken och retirerade från sina ståndpunkter om fastighetsskatten genom olika förslag om begränsningsregler och dämpningsregler. Fastighetsskattens och förmögenhetsskattens problematik är dock långtifrån löst.

I skuggan av de två nämnda skatterna höjdes arvsskatten, som också grundar sig på taxeringsvärden, i det fall en avliden person ägde en fastighet. Grundavdraget i arvsskatten för makar och barn är så konstruerat att de höjningar på taxeringsvärdena som skedde 2001@2003 fick katastrofala följder. Arvsskatt som i ett fall år 2000 hade blivit mellan 15 000 kr och 20 000 kr kunde öka med 500 % till 2002 om det fanns en fastighet i ett attraktivt område i dödsboet. Effekten blev att den efterlevande makan eller maken kunde tvingas att lämna sitt boende i samband med sin livskamrats död.

När TV 4 konfronterade finansministern med uppgifter om ett exempel på hur ett gift pars potentiella arvsskatt hade sexdubblats svarade Bosse Ringholm att han inte noterat att statens intäkter från arvsskatten sexdubblats och det väl därmed inte fanns något problem. Det svaret blev betecknande för regeringens inställning till arvsskattefrågan de närmaste åren.

Sent omsider har även regeringen insett att arvsskatten för makar och samboende ska slopas, trots att statens intäkter från arvsskatten inte ökat med 600 %. Men det är betecknande för regeringens inställning att man väljer att avskaffa arvsskatten för makar på ett så klumpigt, smaklöst och till och med omänskligt sätt.

Regeringen föreslår att arvsskatten ska slopas för makar och samboende som avlider efter den 1 januari 2004. Detta datum har regeringen valt för att det passar in i arbetet med statsbudgeten. Man tar däremot ingen hänsyn till dem som redan hösten 2003 är döende och eller kommer att dö. Att maken eller makan till den som dör den 31 december 2003 kanske får lämna sitt hem är mindre viktigt enligt regeringen. Detta visar med all önskvärd tydlighet att regeringen alltjämt tänker enbart statsfinansiellt och saknar ett etiskt perspektiv på de skatter som man föreslår riksdagen att vårt lands medborgare ska betala.

Mina frågor till finansministern blir därför:

Vad avser ministern att göra för att komma till rätta med effekterna på arvsskatten som de höjda taxeringsvärdena på fastigheter fått för efterlevande makar och samboende till dem som avlider under år 2003?

Vilken bedömning gör ministern av uttalandet i proposition 2003/04:15 om än retroaktiva skattesänkningar ska kunna ske när "särskilda skäl talar för det"?

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att vårt lands skatter i framtiden ska kunna tas ut på ett etiskt hållbart sätt?