den 25 september

Interpellation 2003/04:6 av Lars Tysklind (fp) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om det kustnära fisket i Bohuslän

Vi har alla, yrkesfiskare, Fiskeriverket och centrala beslutsfattare, en gemensam målsättning att skapa förutsättningar för ett långsiktigt hållbart fiske. Ska vi leva upp till målsättningen "ett hav i balans och levande kust och skärgård" är omtanken om det småskaliga och kustnära fisket i bland annat Bohuslän av största vikt. All erfarenhet visar att om man vill uppnå ett gott resultat och acceptans för nödvändiga åtgärder krävs en levande dialog mellan verksamma fiskare, forskare och beslutsfattare.

De nya bestämmelser om utflyttad trålgräns i Skagerack till fyra nautiska mil och stora begränsningar av de så kallade inflyttningsområdena kommer att medföra att hälften av dagens trålningsområde försvinner, vilket innebär att ca 80 % av nuvarande fiskeplatser för havskräfta försvinner i delar av Bohuslän. Samtidigt införs regler om effektivt artselekterande kräfttrålar med fyrkantsmaskor och rist som släpper igenom nästan all fisk och ca 70 % av den havskräfta som inte håller det föreskrivna minimimåttet (13 centimeter).

De fiskebåtar som berörs är små, med en- och tvåmansbesättning, och inte anpassade för fiske längre från kusten med de djup och strömförhållanden som där råder. Denna småskalighet är en tillgång som vi, så långt möjligt, ska slå vakt om. Det kustnära fisket efter skarpsill, med mycket små bifångster av andra arter, begränsas också av de nya bestämmelserna. Detta ger, förutom att försörjningsmöjligheten för ett antal fiskare försvinner, problem för den svenska beredningsindustrin. Även fiskeauktioner, små varv, trålverkstäder och inte minst turistnäringen berörs negativt.

Erfarenhet från Koster@Väderöfjorden i norra Bohuslän visar att man genom dialog kan komma mycket långt vad gäller önskad biologisk effekt och fortsatt småskaligt fiske. Det förvaltningsavtal som finns i detta område fungerar mycket bra och har stor acceptans hos alla parter. Detta tillvägagångssätt borde även kunna vara tillämpligt även på den ovan beskrivna problemställningen.

Med den medvetenhet och vilja som finns hos fiskarkåren och nya artseleketerande redskap, där fisket endast sker efter de arter som bedöms vara hållbara, i detta fallet främst havskräfta, torde man kunna få avsedd biologisk effekt utan att slå ut det småskaliga och kustnära fisket genom att ta bort större delen av nuvarande fångstplatser.

Frågan är naturligtvis viktig för de enskilda fiskarnas försörjningsmöjligheter men också för att ha kvar levande kustsamhällen. Fiskare måste känna att det finns en framtid inom fisket för att våga investera i sina båtar och i den infrastruktur som är relaterad till fisket.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till jordbruksministern:

Vilka åtgärder kommer jordbruksministern att vidta för att komma till rätta med de negativa konsekvenser för det småskaliga och kustnära fisket som beslutet att flytta trålgränsen och i övrigt begränsa fiskeområden orsakar?

Anser jordbruksministern att bildandet av förvaltningsområden enligt modell från Koster@Väderöfjorden är ett bra sätt att arbeta med frågan, bland annat för att ge delaktighet och acceptans för nödvändiga åtgärder och i så fall verka för att detta tillvägagångssätt utnyttjas även i den ovan beskrivna situationen?