den 27 oktober

Interpellation 2003/04:58 av Nina Lundström (fp) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om Skandiaaffären och affärer med hyresrätter

Skandias ledning kritiseras för hur de har berikat sig själva och närstående med värdefulla kontrakt på hyreslägenheter i exklusiva områden. Tidigare har bland annat LO-fackförbundens gräddfiler för sitt fackföreningsfolk granskats. Skandiadirektörernas agerande har lett till en belysning av de omfattande problem som råder på hyresrättsmarknaden. Skälet till att det pågår en omfattande handel med hyreslägenheter i Stockholm är betydligt djupare än enbart enskilda personers girighet.

Grunden för gräddfilssyndromen och gynnandet av de egna är den bostadspolitik som regeringen är ansvarig för. Utöver gräddfiler för direktörers anhöriga finns andra allvarliga symptom på att hyresrättsmarknaden inte fungerar; omfattande andra-, tredje- och fjärdehandsuthyrning av hyresrätter, svarthandel där människor tvingas betala för hyreskontrakt. Ett annat symptom är tomma lägenheter som ingen bor i men ingen släpper ett hyreskontrakt som man en gång kommit över. Samtidigt råder det köer på bostadsmarknaden.

En studie presenterad i Konsumentmakt nr 5 september 2002 gjorde en jämförelse mellan bostadsmarknaden i Stockholmsregionen med elva andra storstadsregioner i Europa. I attraktiva innerstadslägen i Stockholm är hyrorna extremt låga, medan den som bor i mindre attraktivt område får betala relativt mycket. Stockholms mindre populära områden har högre hyror än motsvarande i andra storstäder där hyran är korrelerad med hur attraktivt området är. Enligt studien är också Stockholm den storstadsregion i Europa där den svarta marknaden har störst omfattning. I flera andra storstadsregioner existerar knappast någon marknad alls för svartkontrakt.

Riksdagens revisorer har i en förstudie beskrivit gjorda uppskattningar av värdet på svarthandeln. År 2001 uppskattades värdet till ca 150 000 kr per rum för lägenheter i Stockholm. På ett år motsvarar detta cirka 1 miljard kronor. I Göteborg anges normalpriset år 2002 ligga på 150 000@200 000 kr för en central hyresrätt. Totalt sett för hela Sverige anges en uppskattning av svarthandeln till 2 miljarder kronor per år. Svarthandeln kan ses som en marknadsanpassning av hyrorna indirekt genom svarta överlåtelser. Mörkertalet är dock stort genom att få fall kommer till polisens kännedom. Cirka 20 anmälningar gjordes under år 2001. Svarthandel med lägenheter är lågprioriterat jämfört med andra brott.

Hyressättningssystemet behöver revideras. Om lägesfaktorn hade större tyngd i hyressättningen så skulle det inte vara lika intressant för Skandiacheferna att lägga vantarna på hyresrätterna. Med en rimligare hyressättning och på förhand satta hyror innan nyproduktion startar vore det lättare att bygga nya hyresrätter. Med rimligare hyressättningssystem skulle svarthandel med hyresrätter stävjas.

Socialdemokraternas bostadspolitik ger upphov till gräddfiler, svarthandel och segregation. Barn måste välja sina föräldrar och se till att de blir direktörer i bolag som Skandia för att få en chans till hyreskontrakt på fina gatan.

Med anledning av detta vill jag fråga kommun- och bostadsminister Lars @Erik Lövdén följande:

Avser statsrådet att verka för ett förslag till riksdagen angående ett reviderat hyressättningssystem, och när kommer i så fall ett sådant förslag?