den 27 oktober

Interpellation 2003/04:55 av Gunnar Andrén (fp) till finansminister Bosse Ringholm om utjämningssystemen för landstingen och kommunerna

Jag har tidigare vid olika tillfällen ställt frågor om konsekvenserna av de statliga inkomstomfördelningssystemen för kommunerna @ inkomst- respektive kostnadsutjämningssystemen @ och då bibringats vetskapen att arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att det är biträdande finansministern Lars-Erik Lövdén som ska besvara sådana frågor. Av uttalanden under senare tid har jag förstått att regeringen fattat beslut om ny ärendefördelning inom regeringen @ även om jag inte sett något offentligt beslut om detta @ så att det numera är chefen för Finansdepartementet som handlägger frågor också om de statliga kostnads- och inkomstutjämningssystemen för kommunerna.

Detta kan man förstå av ministerns uttalanden i Västerås den 22 oktober då han enligt referat i Dagens Nyheter uttalat att "situationen (för Stockholms läns landsting) är hopplös och regeringen har tidigare riktat finansiell hjälp till krisdrabbade kommuner genom den så kallade kommunakuten".

Jag utesluter inte att vi kan hitta en utväg också för Stockholms läns landsting, sade Ringholm i Västerås enligt DN-referatet rubricerat "Landstinget kan få hjälp av Ringholm" (den 23 oktober).

Av samma DN-artikel framgår vidare att finansministern vid samma tillfälle sagt att "jag tror inte det är möjligt att hämta in 3,2 miljarder (kronor) i besparingar".

Tillsammans med landstingets nuvarande politiska ledning hoppas jag att regeringen kan nå en lösning. På vilket sätt kan jag inte säga i dag (den 22 oktober), sade finansministern vid sitt framträdande vid Stockholm-Mälarregionens ekonomiska sammanträde.

Hans Västeråsuttalanden tolkades på många håll omgående som att regeringen var beredd att vidta åtgärder för att lindra den ekonomiska börda som nuvarande statliga inkomst- och kostnadsutjämningssystem för landsting och kommuner innebär och som för Stockholms läns landsting medför att skattebetalarna i denna region under mandatperioden 2003@2006 betalar drygt 22 000 miljoner kronor till systemet och därmed till andra medborgare i landet.

Av Dagens Nyheter denna dag (den 24 oktober) framgår emellertid att finansministerns Västeråsuttalanden (den 22 oktober) modifierats till gränsen för utplåning (den 23 oktober) via det pressmeddelande Finansdepartementet sänt ut den 23 oktober. Därav framgår att förutsatt @ det handlar nu om villkor, ej klargjorda i Västerås @ att Stockholms läns landsting presenterar en budget i balans och får kontroll över kostnadsutvecklingen i sjukvården, är regeringen villig att diskutera hur Stockholms läns landsting efter 2004 ska få ordning på sin ekonomi.

Av Dagens Nyheters referat (den 24 oktober) framgår att finansministern ej önskat svara på frågor om sina ståndpunktstaganden.

Dock låter han antyda att Stockholms läns landsting kan få statligt stöd för "nödvändiga infrastruktursatsningar". Huruvida detta handlar om andra statliga anslag, än de som regeringen redan beslutat att tilldela Banverket och Vägverket utifrån gällande riksdagsbeslut, framgår ej. Det är ju väl bekant att medel ännu saknas i dessa verks projektlista till exempel @ Sveriges enligt min mening viktigaste trafikprojekt @ de nya järnvägsspåren från Stockholms central söderut mot Slussen/Stockholm Södra som komplettering till de två spår som färdigställdes 1871. Det vore värdefullt från planeringssynpunkt att få vetskap om antydan om stöd till "nödvändiga infrastrukturinvesteringar" ska inrymmas inom nuvarande anslagsramar eller om regeringen avser att komma med förslag om särskilt riktade skattepengar till de enligt Finansdepartementet "nödvändiga infrastrukturinvesteringarna".

Som bekant har under landshövdingen i Västerbotten Lorentz Andersson nyligen en av regeringen tillsatt utredning om verkningarna av nuvarande statliga utjämningssystem mellan kommuner och landsting lämnats till regeringen. Denna utvärdering, med sina förvisso viktiga men likväl ändå enligt min mening marginella förändringar, är nu föremål för överväganden i Regeringskansliet. Av uttalanden i medierna har emellertid framgått att finansministern stöder den Anderssonska utredningens förslag.

Innebörden av detta är att inte bara Stockholms läns landsting utan också Stockholms stad och en rad andra kommuner i den nu ekonomiskt så hårt trängda svenska huvudstaden kommer att tvingas höja såväl avgifter som skattesatser.

Det tjänstemannaförslag som nu föreligger för Stockholms läns landsting innebär att Sveriges redan högsta landstingsskatt, i Stockholms län 11:62, skulle komma att stiga till 11:97 @ en höjning som, trots hoten om nedläggning av såväl akutsjukhusen i Norr- som Södertälje, i sin helhet åtgår till att finansiera den ökade statliga landstingsutjämningsskatten.

För enskilda hushåll betyder detta att många tusentals kronor, som eljest skulle ha använts för privat konsumtion och därmed stimulerat efterfrågan på varor och tjänster, nu kommer att gå direkt till höjda skatter, detta för många ovanpå kraftigt höjda boendekostnader och hot om nya höjningar av såväl kollektivresekostnaderna som införandet av trängselskatt (av mig benämnd Perssonpengar) för bilister.

För såväl enskilda som landstinget och kommunerna har finansministerns motstridiga uttalanden @ dels stödet för den Anderssonska utredningen, dels Västeråsuttalanden, dels pressmeddelandet om det villkorade stödet @ skapat en omöjlig planeringssituation. Vad gäller? När? Hur? Och inte minst varför?

Mot denna bakgrund vill jag ställa denna fråga till finansministern:

Vilka åtgärder avser finanministern att vidta för att undanröja de oklarheter och motsättningar som hans uttalanden om de statliga kostnads- och utjämningssystemen för främst landstingen men även kommunerna åstadkommit och som medfört att dessas ekonomiska planeringsmöjligheter avsevärt försvårats?