den 21 maj

Interpellation 2003/04:546 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Mona Sahlin om kompletterande utbildningar för utländska akademiker

Att utländska akademiker mycket svårt kan närma sig sitt yrke i Sverige är ett känt faktum sedan slutet av 80-talet. Då kom den första larmsignalen från SACO, rapporten Hjärnkraft på sparlåga som visade att den kompetens och kunskap högt utbildade personer tog med sig in i landet inte öppnade vägen för dem till det egna yrket, trots den tidens högkonjunktur och brist på högt kvalificerad arbetskraft.

Många försök har gjorts under de decennier som har gått för att åstadkomma en positiv förändring, men när man summerar resultaten av alla dessa ansträngningar kan man bara konstatera att de utländska akademikernas situation på arbetsmarknaden fortfarande är oerhört svag och antagligen i vissa avseenden ännu svårare än tidigare.

Dystra fakta om detta finns samlade i Integrationsverkets årliga rapporter @ som heter integrationsrapporter men egentligen borde kallas för segregationsrapporter. Jag nöjer mig med att hänvisa till det senaste av dessa dokument, det som presenterar siffror och fakta från 2003. Enligt denna rapport kan antalet akademiker från andra länder som antingen är felsysselsatta @ alltså tjänar sitt uppehälle via lågstatusjobb @ eller kroniskt arbetslösa uppskattas som mycket högt. Jag citerar: "En överslagsberäkning ger vid handen att om utrikes födda akademiker skulle ha kvalificerade jobb i samma utsträckning som inrikes födda akademiker, så finns det en potential på 30 000 felsysselsatta eller icke-sysselsatta utrikes födda akademiker som varit i Sverige mellan 5 och 35 år."

Rapporten slår också fast att det tar mycket lång tid för dessa högt utbildade personer för att över huvud taget närma sig det yrke de har förberett sig för @ upp till tio år behövs i vissa fall innan man börjar utnyttja de kunskaper man förfogar över. Dyster är också beskrivningen av de utbildningar som de flesta akademiker med utbildning från annat land erbjuds: de flesta av dem återfinns år efter år i kurser på mycket låg kunskapsnivå.

Uppenbart visar dessa siffror och faktabeskrivningar på stora brister i arbetsmarknadens funktioner och i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Kompletterande utbildningar för utländska akademiker borde sedan länge har blivit en vanlig och omfattande företeelse, men så är inte alls fallet. Fortfarande finns dessa utbildningar antingen i form av begränsade AMS -program @ som den satsning som kallades Språnget @ eller som mycket små och osäkra tillfälliga program på olika högskolor och universitet (Borås, Linköping, Malmö och Lund visar ett särskilt program på campus Helsingborg).

Om kurser och program fortsätter i samma takt och med samma förutsättningar som i dag behövs det tio år innan alla felsysselsatta eller icke-sysselsatta utländska akademiker får en chans att återfå sitt yrke @ och det om man inte räknar med nykomna akademiker som automatiskt faller i långvarig arbetslöshet och de akademiker som i svåra ekonomiska tider förlorar sina jobb enligt principen sist in först ut.

Svårigheterna som de utländska akademikerna stöter på har att göra inte bara med snålt tilltagna kurser och utbildningsprogram men också med den osäkra finansieringen av den tid man ägnar åt studier. Många börjar studera med stöd från AMS i form av aktivitetsgaranti eller utbildningsbidrag men kommer inte ens till hälften av studietiden när detta stöd dras tillbaka. Argumenten som kommer från arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder är att finansieringen bör senare försäkras av CSN. Men i många fall kan inte studielånen erhållas av dessa studenter. En del av dem har redan passerat 50-årsgränsen och har inte rätt till studielån, en del är redan så hårt skuldsatta på grund av den långvariga arbetslösheten att de inte kan ta på sig nya skulder innan de har någon garanti om en säker arbetsinkomst.

Mot bakgrund av de fakta som här redovisas @ och som tidigare förgäves diskuterades i interpellationsdebatter med utbildningsminister Thomas Östros och arbetslivsminister Hans Karlsson @ vänder jag mig till integrationsminister Mona Sahlin med följande frågor:

Kommer ministern att aktivt agera för att i stor skala skapa rum för kompletterande utbildningar för utländska akademiker i arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken?

Kommer ministern att ta initiativ för en snabb lösning av finansieringsproblemen för kompletterande utbildningar som vänder sig till utländska akademiker?