den 21 maj

Interpellation 2003/04:542 av Anita Brodén (fp) till justitieminister Thomas Bodström om barndomstol med specialkompetens

Enligt en omfattande granskning som Ekot har gjort framgår att inte ens två av tio polisanmälningar som gäller barnmisshandel och sexuella övergrepp leder till åtal. Anmälda fall har också blivit liggande i upp till två års tid utan att åtgärder vidtagits. Oftast har åtgärden sedan bestått i att fallen lagts ned med anledning av brist på bevis. Ekot tar upp exempel där till och med den misstänkte förövaren har erkänt brottet men ändå inte kunnat fällas på grund av att det saknades bevisföring.

Uppenbarligen råder det brist på rutiner och resurser. Läkarintyg och rättsintyg har exempelvis inte insamlats. Trots att många av barnen är i tioårsåldern eller äldre så förhör polisen bara hälften av de utsatta barnen.

Anmälan har skett till JO som inte kritiserat handläggningen vilket ger en signal att barn inte är viktiga. Det är fullkomligt oacceptabelt att myndigheterna hanterar de mest utsatta barnen på detta sätt. Givetvis får det både rättsliga och själsliga konsekvenser.

Med anledning av ovanstående undrar jag:

Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta för att ge tydliga signaler om att barn är viktiga?

Är justitieministern beredd att införa en barndomstol med specialkompetens inom barnmisshandelsområdet?

Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta för att god kunskap om utsatta barn ska finnas inom alla berörda sektorer och nivåer?