den 27 oktober
Interpellation 2003/04:54 av Maria Larsson (kd) till statsminister Göran Persson om regeringens interna jämställdhetsarbete
Statsminister Göran Persson har den senaste tiden kritiserats i medierna för sin ledarstil och för att han visar bristande respekt gentemot sina kvinnliga partiledarkolleger. På Aftonbladets debattsida uppmanas han den 24 oktober av genusforskaren Christina Hultbom vid Uppsala universitet att träda fram i ljuset och ta sitt ansvar som en vuxen människa och som statsminister i jämställdhetsfrågan. Själv har Göran Persson försökt förklara bort debatten med att Centern och Kristdemokraterna har problem och är nervösa inför Moderaternas stämma.
Jag vill veta hur det egentligen är ställt med regeringens och Regeringskansliets interna jämställdhetsarbete. Jag anser, i likhet med Christina Hultbom, att statsministern själv bör redogöra för denna viktiga fråga.
Kristdemokraterna har under flera år kritiserat de ojämlika lönerna på Regeringskansliet. Jag har själv varit med och anmält saken till JämO för att få till stånd en granskning. Detta har fått till följd att Regeringskansliet med JämO:s hjälp har kunnat presentera en kartläggning och analys över kvinnors och mäns löner. I rapporten framkommer att det fortfarande finns grupper med stora löneskillnader mellan kvinnor och män på Regeringskansliet. I vissa fall tillstår Regeringskansliet att det saknas "lönepolitisk anledning" till skillnaderna. I andra fall motiverar man skillnaderna med att männens löner är höga på grund av att de besitter en speciellt värdefull eller unik kompetens, att de tillhör en marknadsutsatt grupp eller att deras löner i tidigare anställningar varit höga, att de har värdefull arbetslivserfarenhet och att de har arbetsuppgifter med särskilt ansvar etcetera.
Även om det är berömvärt att regeringen äntligen tagit tag i de problem med bristande jämställdhet som den har i sitt eget hus, och i viss mån börjat justera kvinnors löner så att de ska bli jämlika med mäns, kan jag inte finna Regeringskansliets bortförklaringar av löneskillnaderna som något annat än fåfänga försök att dölja sin egen nakenhet.
Det är klandervärt om regeringen verkligen anser att mäns kompetens är mer unik och att deras arbetslivserfarenhet är mer värdefull än kvinnors. Än mer klandervärt är det om regeringen inte förmått att ge ansvarsfulla arbetsuppgifter till de kvinnor den anställer. Med regeringens resonemang cementeras de orättfärdiga könsmaktsstrukturerna och de ojämlika lönerna består.
Om Sverige ska bli mer jämställt krävs att landets ledande politiker och den offentliga sektor vi ansvarar för föregår med gott exempel. Vårt ändrade beteende ger förutsättningar för förändring av beteendet hos människor i samhället i övrigt. Det beteende statsministern uppvisade i riksdagens kammare och de förklaringar som Regeringskansliet ger till löneskillnaderna mellan kvinnor och män, legitimerar däremot ett fortsatt manligt överordnande och förtryck och osynliggörande av kvinnor. Statsministern och hans socialdemokratiska regering ger därmed en negativ förebild som riskerar kopieras av andra män i deras förhållningssätt gentemot kvinnor.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsministern: