den 19 maj

Interpellation 2003/04:527 av Lennart Fremling (fp) till miljöminister Lena Sommestad om klimateffekterna av en avveckling av kärnkraften

Att dämpa växthuseffekten är en av mänsklighetens största utmaningar. Sveriges regering planerar trots det att avveckla den svenska kärnkraften och därmed öka utsläppen av växthusgaser. Det är en ansvarslös miljöpolitik. Kärnkraft är bättre för miljön än gas, kol och olja.

FN:s klimatexperter varnar för de accelererande klimatförändringarna. Vi är nu utsatta för den snabbaste temperaturökningen på tusen år. De flesta forskare är överens om att dagens utsläpp av koldioxid bidrar till temperaturhöjningar och växthuseffekten. Kan vi då motverka växthuseffekten och ändå ha en hög levnadsstandard? Svaret är sannolikt ja, men det kräver en omläggning av politiken.

I folkomröstningen år 1980 förespeglades väljarna att kärnkraften skulle ersättas med sol och vind. I demonstrationstågen hördes "Vad skall väck? Barsebäck @ vad skall in? Sol och vind!". Sedan 1980 har dock flera avgörande faktorer förändrats. Den viktigaste faktorn är att kunskapen om växthuseffekten ökat. Om kärnkraften avvecklas i Sverige före 2025 och ersätts med gas kommer de årliga koldioxidutsläppen att öka med 35 miljoner ton, en ökning med ca 65 %. Olja och kol ger ännu större utsläpp. Det nya oljekraftverket i Stenungsund samt det nya gaskraftverket i Malmö beräknas tillsammans öka koldioxidutsläppen med nästan fyra miljoner ton per år. Detta motsvarar en ökning på 7@8 %.

Nej till utbyggnad av kärnkraften kan innebära att våra orörda älvarna hotas. Det är inte ett alternativ för Folkpartiet. Om det krävs ytterligare el är det bättre att bygga nya kärnkraftverk än att bygga ut fler älvar. Kol, olja och naturgaskraftverk är ett sämre alternativ än kärnkraft eftersom de ger stora utsläpp av klimatgaser. Likaså har den tekniska utvecklingen inte på något avgörande sätt lett till att elproduktion i dag kan ske med sol eller vind i någon större skala.

Sveriges riksdag har vid olika tillfällen fattat fyra beslut som inte går att förena:

1. Kärnkraften ska avvecklas.

2. De orörda älvarna får inte byggas ut.

3. Koldioxidutsläppen ska begränsas.

4. Den ekonomiska tillväxten i Sverige ska öka.

Säkerhetsnivån på elproduktionen i Östeuropa är låg. De ryska kärnkraft- och gasverken är behäftade med ett antal problem. Att avveckla svensk kärnkraft samtidigt som Ryssland exporterar el till Norden är orimligt.

Det energipolitiska vägval som Sverige står inför kan sammanfattas: antingen väljer vi ökade koldioxidutsläpp eller också väljer vi att behålla och utveckla kärnkraften. Folkpartiet väljer det sistnämnda. Vi anser att ett givet huvudmål för energipolitiken är att begränsa klimatpåverkan. Därför måste Sverige fortsätta att medverka aktivt i utformningen av EU:s nya handelssystem med utsläppsrätter. Vi anser också att riksdagen bör upphäva lagen om förtida avveckling av kärnkraft. Reaktorerna ska få drivas så länge de uppfyller lagens säkerhetskrav. Enligt kärnkraftsproducenterna innebär detta att det omedelbart blir lönsamt att planera för och genomföra nyinvesteringar i de befintliga kärnkraftverken. De kommer att öka såväl kapaciteten som säkerhetsnivån.

Folkpartiet är det första parti som uttalar att vi bör lämna folkomröstningsresultatet från 1980 bakom oss. Vi vill blicka framåt och hejda avvecklingen av kärnkraften, framför allt för miljöns skull.

Mina frågor till ministern är:

1. Vad avser statsrådet att konkret att göra för att stävja de ökade koldioxidutsläppen?

2. Hur långt bedömer miljöministern att Sverige kommit gällande arbetet med det av riksdagen uppsatta målet att minska koldioxidutsläppen med 4 % till år 2010?

3. Hur påverkar kärnkraftsavvecklingen möjligheterna att uppnå detta mål?

4. Med hänsyn till de fyra beslut som tagits av Sveriges riksdag, och som beskrivs ovan, undrar jag vilket eller vilka av dessa beslut ministern är beredd att frångå.