den 17 maj

Interpellation 2003/04:499 av Gudrun Schyman (v) till utbildningsminister Thomas Östros om bristande kunskaper om könsmaktsordningen

Tidigare under året har jag ställt ett antal skriftliga frågor till utbildningsministern, om avsaknaden av kunskaper om könsmaktsordningen, både i skolans undervisning och i lärarutbildningen. Jag har fått utförliga svar med rikliga hänvisningar till skollagar, läroplaner och styrdokument.

Genomgående talas där om att verksamheterna, det vill säga själva arbetet, ska utformas så att könsmönster förändras och bryts. Skolan ska vara en plats där grunden läggs för ett samhälle med mer jämställda och jämlika strukturer än dagens. I skollagen (1 kap. 2 §) står att verksamheten ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att alla som verkar i skolan ska främja jämställdhet mellan könen och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

I läroplanerna formuleras verksamheternas värdegrund och uppdrag. I Lpo 94 står att skolan aktivt och medvetet ska främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Undervisningen ska både förmedla demokratiska värderingar och bedrivas i demokratiska arbetsformer.

Under året som gått har jag haft möjlighet att besöka många skolor, i olika årskurser, främst högstadiet och gymnasiet, men också högskolor. Ofta har jag varit inbjuden av elever eller grupper av elever. Till exempel kan en del elever ha tagit initiativ till en jämställdhetsdag på skolan och i samband med det bjudit in till en föreläsning om feminism i aulan. Andra har använt elevkåren eller studentföreningen som arrangör. Intresset från eleverna, manifesterat i välfyllda aulor, har varit stort. Någon enstaka gång har en enskild lärare varit initiativtagare, då till sin egen klass. I samtal, efter föreläsningens slut, har eleverna framfört krav på kunskaper. Om löneskillnaderna mellan män och kvinnor, handeln med kvinnors kroppar för sexuella ändamål, och mäns våld mot kvinnor, könsstereotypa livsval, vad som påverkar och styr skapandet av könsidentiteter, reklamens roll och så vidare. Listan kan göras lång och sammanfattas bäst i termerna könsmaktsordning och patriarkal maktordning.

Den struktur som, enligt regeringens skrivelse (skr. 2002/03:140) "Jämt och ständigt" möter oss överallt i vardagen och som "följer oss från det vi föds och första gången möter världen, till dagis, till skolan, till arbetslivet och till livets slut". Det system som "begränsar såväl kvinnors som mäns möjligheter att utvecklas till individer, begränsar demokratin och utgör ett hinder för tillväxt, eftersom kvinnors och mäns fulla kompetens och resurser inte tas till vara".

Vid flera tillfällen har jag, förutom att bli mottagen av de som bjudit in, också välkomnats av rektor på skolan. Oftast en varmt välkomnande rektor som med synbar stolthet berättar om att man på den här skolan minsann stöder elevernas egna initiativ. När jag då frågat varför det inte varit självklart för rektorn själv att ta motsvarande initiativ, har svaren varierat. Från urskuldande och ursäktande, till ett resonerande om att det inte har funnits något större intresse i lärarkollegiet.

Den här erfarenheten är större än att jag ska tro att det handlar om slump eller enskildheter. Den är så omfattande att jag tycker mig se ett mönster. Nämligen att kunskapen om könsmaktsordningen inte finns närvarande i skolans undervisning. I skolans värld verkar kunskapen om den i särklass mest mäktiga maktordning vi känner, ha reducerats till en fråga om attityder och förhållningssätt.

Risken för att skolan i själva verket förstärker den förhärskande (makt)ordningen blir då uppenbar. Fler och fler vittnar också om hur könsfixering och sexuella trakasserier krupit allt längre ned i åldrarna, och att skolkulturen i sig blivit en källa till makt och förtryck på grundval av kön. Naturligtvis i starkt samspel med andra aktörer, som finns i konsumtions- och medieindustri och i samhället i stort.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utbildningsminister Thomas Östros:

1. Vilka initiativ är utbildningsministern beredd att vidta för att unga människor ska få en tillräcklig kunskapsgrund för att kunna förstå det omgivande samhällets maktstruktur, som grund för deras eget identitetsskapande?

2. Vilken roll kommer utbildningsministern att verka för att skolan ska ha i upplysningen om demokratins nuvarande brister i vårt samhälle?