den 5 maj

Interpellation 2003/04:466 av Camilla Sköld Jansson (v) till näringsminister Leif Pagrotsky om EU:s tjänstedirektiv

På toppmötet i Lissabon våren 2000 startades en strategi med målet att EU ska bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till en hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning". Kärnan i strategin handlar om att avreglera och liberalisera tjänste- och kapitalmarknaderna. Bland annat pekades el, gas, post, transporter och finansiella tjänster ut som verksamheter som möjliga för avreglering.

Stats- och regeringscheferna, inklusive statsminister Göran Persson, uppmanade också EU-kommissionen att utarbeta en strategi för att undanröja hinder för tjänster över gränserna, vilket nu har lett fram till det omdiskuterade förslaget till tjänstedirektiv.

När bland annat Europafacket och LO på senare tid framfört kritik mot direktivet, har regeringen på olika sätt distanserat sig från direktivet. Men faktum är att regeringen, såvitt går att bedöma från ställningstaganden i olika EU-dokument, under flera år har ställt sig bakom en avreglering av tjänstemarknaden, inklusive framtagandet av ett direktiv byggt på de principer som nu finns i det gällande förslaget från kommissionen.

Det mest kontroversiella i förslaget till tjänstedirektiv är att principen om ursprungsland och ömsesidigt erkännande införs för tjänsteverksamhet över gränserna. Det innebär att tjänsteföretag från ett annat land ska kunna vara verksamma i Sverige utan att behöva följa den svenska lagstiftningen, utan bara vara bundna av hemlandets lagstiftning. Jag kan inte finna att regeringen vid något tillfälle har haft någon avgörande invändning mot denna princip.

Den 14 november 2002 poängterade Rådet för konkurrenskraft med Leif Pagrotsky att "mycket hög politisk prioritet bör ges undanröjandet av såväl rättsliga som icke-rättsliga hinder för tjänster på den inre marknaden.". Rådet uppmanade "kommissionen att, i de fall då hinder inte kan undanröjas genom icke-rättsliga åtgärder eller genom tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande, vid behov föreslå en harmonisering av relevant lagstiftning".

Den 11 mars 2004 framhöll Rådet för konkurrenskraft med Thomas Östros "att det föreslagna ramdirektivet för tjänster på den inre marknaden är ett viktigt led i strävan att öka den företagsrelaterade tjänsteverksamhetens konkurrenskraft och förbinder sig att prioritera behandlingen av förslaget".

Regeringen har också på toppmötesnivå vid ett flertal tillfällen ställt sig bakom kommissionens strategi för avreglering av tjänstemarknaden, inklusive de grundläggande principerna i tjänstedirektivet.

I Barcelona den 15-16 mars 2002 fastslog stats- och regeringscheferna att "uppnåendet av en verklig inre marknad kräver snabbare framsteg när det gäller integreringen av marknaderna för tjänsterna, ytterligare öppnande av offentlig upphandling, en vidare tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande.". Vidare att "konkurrensmöjligheterna bör förstärkas inom tjänstesektorerna genom att undanröja hindren för gränsöverskridande handel och marknadstillträde. Rådet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt lägga fram den utlovade uppföljningen av sitt meddelande om en strategi för tjänster på den inre marknaden.".

Den 25-26 mars 2004 konstaterade stats- och regeringscheferna att "inom tjänstesektorn, som fortfarande är mycket splittrad, fordras mer konkurrens för att öka effektiviteten, produktionen och sysselsättningen och gynna konsumenterna. Behandlingen av utkastet till direktiv om tjänster måste prioriteras i enlighet med tidsplanen".

Här ser man att regeringen via statsminister Göran Persson för bara drygt en månad sedan, gav stöd för den fortsatta avregleringen av tjänstemarknaden och att behandlingen av tjänstedirektivet ska prioriteras.

Via uppgifter i media och från riksdagens frågestund har det framkommit att regeringen möjligen har ändrat uppfattning om tjänstedirektivet på senare tid. Men det har i så fall inte satt några officiella avtryck i EU. Därför är det av synnerlig vikt med ett klargörande från regeringen om hur den verkligen förhåller sig till kommissionens förslag till tjänstedirektiv.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1. Kommer ministern fortsättningsvis att agera för att stoppa ett tjänstedirektiv som utgår från ursprungslandsprincipen och ömsesidigt erkännande?

2. Kommer ministern att acceptera principen om ursprungsland och ömsesidigt erkännande och enbart agera för att få igenom undantag?