den 28 april

Interpellation 2003/04:457 av Britt-Marie Danestig (v) till utbildningsminister Thomas Östros om studieavgifter vid universitet och högskolor

En av de viktigaste principerna för den svenska utbildningspolitiken har varit att ubildningen vid universitet och högskolor ska vara kostnadsfri för studenterna. Även i övriga Europa är huvudprincipen att den högre utbilningen finansieras med offentliga medel, till skillnad från exempelvis USA där universitetens inkomster till största del kommer från privata källor såsom donationer och studieavgifter. Den senaste tiden har emellertid alltfler röster höjts, både i Sverige och internationellt, för att införa avgifter för studenter.

För Vänsterpartiet är lika tillgång till ubildning en grundläggande fråga om rättvisa och jämlikhet. Avgifter för utbildning slår hårdast mot dem som har sämst ekonomi och kommer från studieovana miljöer. Den sociala snedrekryteringen skulle med andra ord öka om avgifter infördes. Utbildning är också ett redskap för att skapa internationella kontakter och intenationell solidaritet. Avgifter kommer att bgränsa det internationella utbytet till studenter med goda ekonomiska förutsättningar från länder i västvärlden. I propositionen Den öppna högskolan (2001/02:15) slogs det fast att en avgiftsfri högskola var en av de viktigaste förutsättningarna för att locka fler utländska studenter och öka internationaliseringen av de svenska universiteten och högskolorna.

Socialdemokraterna har tidigare delat Vänsterpartiets syn på den avgiftsfria högre utbildningen. Det var därför överraskande när utbildningsminister Thomas Östros i en artikel på DN Debatt den 28 februari i år föreslog att de svenska lärosätena ska ges möjlighet att ta emot utländska studenter mot betalning. Den socialdemokratiska mellankongressen den 16@18 april tog ställning till detta förslag och beslutade att "öppna för högskolorna att (- - -) ta emot fler utländska studenter som själva får bekosta sin utbildning."

Vänsterpartiet anser att det är ett mycket olyckligt beslut med hänvisning till vad som har sagts ovan, att det försvårar internationellt utbyte, men även för att studenter delas in i olika kategorier och behandlas olika beroende på vilken bakgrund de har. Vi ser det också som en stor risk att införandet av avgifter för studenter från länder utanför EES-området kommer att leda till att avgifter införs även för andra kategorier studenter. Risken är då även stor att avgifterna höjs successivt vilket visas av internationella erfarenheter.

Storbritannien är det mest aktuella exemplet på vad som kan ske när man väl har infört avgifter. Från och med läsåret 1998/99 infördes en avgift på 1 100 pund per år som ett medel att förstärka lärosätenas resurser. Det hävdades dock från många håll att avgiftsnivån var för låg för att innebära något verkligt resurstillskott. Därför har man nu beslutat att höja avgiften till 3 000 per år från och med 2006. Trots detta fortsätter debatten och starka röster hävdar att avgifterna måste höjas ytterligare, dels för att utgöra en bättre resursförstärkning dels för att förstärka konkurrensen mellan lärosätena.

Mot bakgrund av detta vill jag därför ställa följande frågor till utbildningsminister Thomas Östros:

1. Kommer statsrådet att medverka till att införa avgifter för studenter från länder utanför EES-området som studerar vid svenska universitet och högskolor?

2. Om avgifter införs vilka utbildningar avser statsrådet att verka för ska vara avgiftsbelagda?

3. Kan statsrådet ge exempel på hur höga avgifter den enskilde studenten i så fall ska betala?

4. Om avgifter införs för studenter från länder utanför EES-området vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att garantera att detta inte är ett första steg mot att avgifter införs även för andra studenter?

5. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att biståndsprojekt och utvecklingssamarbeten inte ska påverkas negativt om studieavgifter införs?