den 21 april
Interpellation 2003/04:439 av Krister Örnfjäder (s) till statsrådet Ulrica Messing om statliga insatser i norra Kalmar län
Västerviksregionen är hårt drabbad av minskad sysselsättning och därmed en negativ befolkningsutveckling. Det räcker att nämna den planerade nedläggningen av Electrolux för att inse hur allvarligt läget är. Något definitivt beslut om Electrolux har ännu inte fattats. Strävan måste fortfarande vara att företaget blir kvar i Västervik. Om nedläggningsplanerna förverkligas måste företaget ta sitt ansvar i form av bland annat ersättningsjobb.
Det är också nödvändigt att staten tar sitt ansvar. Inte minst vi i Kalmar län vet att ett läns utveckling inte kan stå och falla med statliga insatser. Vi måste ha ett eget engagemang och ta till vara länets utvecklingsmöjligheter.
Problemen och utmaningarna i Kalmar län har sammanfattats på följande sätt:
Detta är de problem och utmaningar som vårt län står inför och som vi måste lösa. Det är en uppgift för alla oss som bor och verkar i länet. Men självfallet måste arbetet kombineras med statliga insatser. Ett antal viktiga områden är:
Det behövs också ökad statlig verksamhet i Kalmar län. Faktum är att på ingen plats i Sverige är andelen sysselsatta inom den statliga sektorn lägre än i Kalmar län. Och den statliga verksamheten fortsätter att minska. Några aktuella exempel är Tullverket i Kalmar, sammanslagning av länets tre tingsrätter, nedläggning av Sjöpolisen i Kalmar län och en omorganisation av försäkringskassan.
Jag vill också påminna statsrådet om följande:
Av 88 nya myndigheter under åren 1992@2002 har 65 lokaliserats till Stockholm @ ingen till Kalmar län. Detta resultat harmoniserar inte med de beslut riksdagen tagit när det gäller principer för lokalisering av myndigheter. I första hand ska möjligheten att välja länscentrum eller vissa andra orter i eller i anslutning till nationella regionalpolitiska stödområden analyseras. Alternativ lokalisering kan vara orter eller regioner där statlig verksamhet läggs ned eller där det finns lite sådan verksamhet. I varje enskilt fall bör en annan lokaliseringsort än Stockholm övervägas. Huvudregeln är att varken Stockholm eller någon annan storstad ska väljas för nya verksamheter.
Västervik är en av de kommuner i länet som är särskilt missgynnad. Ett exempel är satsningarna inom kriminalvården. Kriminalvårdsanstalterna i Västervik och Kalmar tillhör den kategori anstalter som man av olika skäl anser bör läggas ned. En av de två nya anstalter som ska byggas i södra Sverige föreslås lokaliseras till Kalmar. Det är bra att länet får en av de nya anstalterna och jag vill inte ställa en av länets kommuner mot en annan. Men jag konstaterar att ytterligare ett antal arbetstillfällen riskerar att försvinna från Västervik utan att någon kompensation har ställts i utsikt. Det intryck som har skapats är att Västervik aldrig var riktigt med i diskussionerna. Om det stämmer beklagar jag att Kriminalvårdsstyrelsen inte har haft med Västervik i sina överväganden om lokaliseringsort för den nya anstalten.
En annan statlig verksamhet som skulle vara lämplig att lokalisera till Västervik är AMS kundtjänst. Utan att ärendet diskuterats särskilt ingående togs beslut om att kundtjänsten ska placeras i Luleå som en del av regeringens Norrbottenspaket.
Infrastruktursatsningarna är ett annat område där den norra delen av Kalmar län är eftersatt.
Norra Kalmar län är missgynnat när det gäller statliga insatser. Det är helt nödvändigt att ändra på detta mot bakgrund av den besvärliga situation som bland annat Västervik befinner sig i. På samma sätt som jag inte spelar ut kommuner mot varandra vill jag ställa ett län mot ett annat. Men det är uppenbart att också Kalmar län, och då inte minst den norra delen, behöver ett statligt paket.
Jag vill därför fråga statsrådet Ulrica Messing vilka åtgärder hon är beredd att vidta för ökade statliga insatser i norra Kalmar län.