Interpellation 2003/04:41 av Cecilia Wikström (fp) till socialminister Lars Engqvist om vårdkostnaderna för gömda flyktingar
Under senare tid har det blivit känt att flertalet av landstingen i vårt land fakturerar kostnaden för akut sjukvård av personer som fått beskedet att de inte kan få uppehållstillstånd i vårt land och följaktligen, i avvaktan på nya skäl eller tyngre argument att presentera, känt sig nödsakade att gå under jorden och gömma sig i Sverige tills en ny sakframställan kan komma till stånd.
I ett fall har kostnaden för en förlossning och efterföljande vård av ett prematurt fött barn uppgått till 180 000 kr, vilket fakturerats barnets föräldrar. Migrationsverket har vägrat betala med motiveringen att den uppkomna situationen "är deras egna fria val" (Anders Westerberg, stf generaldirektör vid Migrationsverket våren 2003). Ett annat aktuellt fall gäller en kvinna i Uppsala som år 2000, under den tid hon var utvisningshotad, vårdades på sjukhus för ett livshotande sjukdomstillstånd.
Denna kvinna beviljades år 2000 tillsammans med sin familj uppehållstillstånd och familjen är i dag väl integrerad i det svenska samhället. I slutet av september 2003, tre år efter att hon vårdades vid Uppsala Akademiska sjukhus, mottog hon en faktura från Landstinget i Uppsala län om 254 000 kr.
Jag menar att det är ställt bortom varje tvivel att det inte rör sig om frivilliga val i något av de fall som jag här kort har redogjort för. Varken en allvarlig sjukdom eller en förlossning kan karaktäriseras som onödig vård. Den sjukvård dessa personer fick var sjukvård i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen. Att förvägra utsatta människor den vård de behöver vid ett akut sjukdomstillstånd vore direkt inhumant och så har heller inte skett i de fall jag refererar till.
Att ge sjukvård och sedan, flera år i efterhand, kräva att människor som lämnat sina hemländer utan några som helst materiella tillgångar ska betala vårdräkningar om mycket stora belopp är djupt cyniskt och motverkar varje form av integration.
Människor som börjat skapa sig ett liv här: ordnat bostad, fått sina akademiska meriter från hemlandet validerade och kompletterat med studier vid svenska universitet, ordnat dagis och skolor för sina barn och fått jobb upplever det som tillintetgörande att tvingas betala sjukvårdsräkningar i storleksordningen en kvarts miljon kronor.
Man har kommit hit för att göra rätt för sig, bidra till en positiv utveckling för vårt land och vill inte hamna i en evig skuldsituation, kanske till och med få betalningsanmärkningar för att man häftar i skuld till landstinget. Det kan bli svårt med bostadslån och svårt att köpa en bil på avbetalning, det blir en mycket tråkig situation för hela familjen.
Jag frågar mig om regeringens tal om integration i själva verket bara är tomma ord när jag tvingas konstatera att människors uppriktiga vilja att skapa en positiv situation för sig själva och sina barn så brutalt slås ner av den socialdemokratiska regeringen som inte tycks förmögen att fatta beslutet att låta Migrationsverket eller annan myndighet bära ansvaret för gömda flyktingars sjukvårdskostnader.
Att människor själva tvingas betala kostnaderna för vård kan också leda till att man undviker att söka hjälp i tid och kommer under behandling för sent, ofta med allvarliga sjukdomsförlopp.
Bland de riktlinjer som sjukvården har att följa finns människovärdesprincipen som säger att alla människor har lika värde och samma rätt, oberoende av vem man är och vilken roll i samhället man har.
Mot denna bakgrund vill jag fråga socialministern:
Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidtaga för att få Migrationsverket eller annan myndighet att bära gömda flyktingars sjukvårdskostnader?
Är socialministern beredd att agera för att medverka till att kostnaderna för sjukvård avskrivs för de flyktingar som beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige?