den 31 mars

Interpellation 2003/04:401 av Sermin Özürküt (v) till statsminister Göran Persson om EU-konstitutionen

När EU:s konvent startade sitt arbete med att forma förslaget till ny gemensam "grundlag" fanns Vatikanstaten på plats och in i de första skrivningarna kom att EU skulle basera sig på kristen värdegrund. Lyckligtvis filades detta sedan ned under arbetets gång, till förtret för de italienska, irländska, polska och maltesiska representanterna och kristdemokrater runtom i unionen. Men fortfarande har kyrkan en klar särställning i fördragstexten.

Artikel 51 i utkastet till fördraget handlar om "kyrkors och konfessionslösa organisationers ställning". Artikeln är inte till för att garantera religionsfriheten. Detta görs fullt tillräckligt i artikel II-10. Syftet är i stället att garantera kyrkors inflytande.

Unionen ska erkänna kyrkors "identitet och deras specifika bidrag och upprätthålla en öppen, överskådlig och regelbunden dialog med dessa kyrkor och organisationer", sägs det i fördragstexten. Det är ställt utom allt tvivel att en sådan inblandning kommer att innebära ett övervägande kristet inslag.

Unionen ska alltså garantera att dessa får en särställning genom att man ska tvingas lyssna särskilt på dem och detta dessutom på en regelbunden basis. Detta är oroande och det måste understrykas att ett demokratiskt samhälle och EU som utger sig för att vara dess representant måste bygga på sekularism.

Det finns på flera håll en strävan i fördragstexten att skapa en europeisk folklig gemenskap och identitet, med symboler som flagga, valuta och nationalhymn. För att inte tala om att man vill kalla det hela för en konstitution. Att försöka skapa en europeisk identitet är en del av bygget av Fort Europa och står i motsättning till en utökad dialog och förståelse mellan människor innanför och utanför murarna. Det är att försöka särskilja sig från andra och säga vilka man inte vill vara.

Många har uttryckt motvilja mot att släppa in Turkiet i unionen. Däribland ordföranden i framtidskonventet, Valery Giscard d'Estaing. Tidigare har också Helmut Kohl sagt att EU som "kristen klubb" inte har plats för ett muslimskt land som Turkiet. Jag är oroad över denna islamofobi, som tagit ny fart på senare år.

Mina frågor till statsministern blir därför:

1. Avser statsministern att ta några initiativ för att inte ge kristna kyrkor en särställning i konstitutionen?

2. Avser statsministern att ta upp vikten av sekularitet i de vidare samtalen om förslaget till "ny konstitution för Europa"?

3. Avser statsministern att dessutom ta upp kritik mot försöken att skapa en europeisk identitet?