den 21 oktober

Interpellation 2003/04:40 av Cecilia Wikström (fp) till statsrådet Barbro Holmberg om ansvaret för gömda flyktingars sjukvårdskostnader

Under senare tid har det blivit känt att flertalet av landstingen i vårt land fakturerar den kostnad för akut sjukvård som en person fått under den tid då han eller hon vistats i Sverige som gömd flykting.

Det är ett stort antal människor som befinner sig i vårt land som gömda. Man har fått beskedet att man inte kan anses ha tillräckliga skäl för asyl, och har då, i avvaktan på nya skäl eller tyngre argument att presentera, känt sig nödsakade att gå under jorden tills en ny presentation av nya argument eller sakskäl kan presenteras.

I ett fall har kostnaden för en förlossning och efterföljande vård av ett prematurt fött barn uppgått till 180 000 kr, vilket fakturerats barnets föräldrar. Migrationsverket har vägrat betala med motiveringen att den uppkomna situationen "är deras egna fria val" (Anders Westerberg, stf generaldirektör vid Migrationsverket våren 2003).

Ett annat aktuellt fall gäller en kvinna i Uppsala som år 2000, under den tid hon var utvisningshotad, vårdades på sjukhus för ett livshotande sjukdomstillstånd. Denna kvinna beviljades senare samma år tillsammans med sin familj uppehållstillstånd. Familjen är i dag väl integrerad i det svenska samhället. I slutet av september 2003, tre år efter att hon vårdades vid Uppsala Akademiska sjukhus, mottog hon en faktura från Landstinget i Uppsala län om 254 000 kr.

Jag menar att det är ställt bortom varje tvivel att det inte rör sig om frivilliga val i något av de fall som jag här kort har redogjort för. Varken en allvarlig sjukdom eller en förlossning kan karaktäriseras som onödig vård. Den sjukvård dessa personer fick var sjukvård i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen. Att förvägra utsatta människor den vård de behöver vid ett akut sjukdomstillstånd vore direkt inhumant och så har heller inte skett i de fall jag refererar till.

Att ge sjukvård och sedan, flera år i efterhand, kräva att människor utan några som helst materiella tillgångar ska betala vårdräkningar om mycket stora belopp är djupt cyniskt och motverkar enligt min mening varje form av integration.

Människor som börjat skapa sig ett liv här: ordnat bostad, fått sina akademiska meriter från hemlandet validerade och kompletterat med studier vid svenska universitet, ordnat dagis och skolor för sina barn och fått jobb upplever det som tillintetgörande att tvingas betala sjukvårdsräkningar i storleksordningen en kvarts miljon kronor.

Man har kommit hit för att göra rätt för sig, bidra till en positiv utveckling för vårt land och vill inte hamna i en evig skuldsituation, kanske till och med få betalningsanmärkningar för att man häftar i skuld till landstinget. Det kan bli svårt att beviljas bostadslån och svårt att köpa en bil på avbetalning. Sammantaget kan det leda till en mycket tråkig situation för hela familjen.

Jag frågar mig om regeringens tal om integration i själva verket bara är tomma ord när jag tvingas konstatera att människors uppriktiga vilja att skapa en positiv livssituation för sig själva och sina barn så brutalt slås ner av den socialdemokratiska regeringen som inte tycks förmögen att fatta beslutet att låta Migrationsverket eller annan myndighet bära ansvaret för gömda flyktingars sjukvårdskostnader.

Mot denna bakgrund vill jag fråga migrationsministern:

Vilka åtgärder är migrationsministern beredd att vidtaga för att få Migrationsverket eller annan myndighet att bära gömda flyktingars sjukvårdskostnader?

Är migrationsministern beredd att agera för att medverka till att kostnaderna för sjukvård avskrivs för de flyktingar som beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige?