den 30 mars

Interpellation 2003/04:393 av Lotta N Hedström (mp) till statsrådet Gunnar Lund om Sveriges linje i Världsbanken

Riksdagen fastslog för en kort tid sedan riktlinjerna för Sveriges politik för global utveckling. En bärande tanke i dessa riktlinjer var att olika politikområden måste genomlysas och vid behov förändras för att uppnå en koherent politik som leder till en rättvis och hållbar global utveckling.

Sveriges stöd till Världsbanken är en central fråga i politiken för global utveckling, på policynivå är WB en långt starkare aktör gentemot utvecklingsländer än Sida och FN-organ. Det är därför bra att riksdagen beslutat att regeringen regelbundet ska redovisa de svenska prioriteringarna i Internationella valutafonden, Världsbanken och de multilaterala utvecklingsbankerna, så vi får föra en öppen diskussion om detta.

Gunnar Lund utlovade också på en konferens om de internationella finansiella institutionerna i riksdagshuset i februari 2004 sådan information till riksdagen och eventuellt möjligheten att föra dialog inför sådana internationella möten. Jag tolkar därför att det finns en öppenhet från regeringen att lägga frågor kring Sveriges linje i Världsbanken på bordet för en öppen diskussion.

Därför ställer jag ett par grundläggande frågor om regeringens syn på Världsbankens samarbeten med civila samhället kring några utvärderingar samt om bankens stöd till miljöförstörande industri.

Efter åren med hårda strukturanpassningsprogram i Världsbanken och den massiva kritik som banken då fick, delvis till och med av Sverige, reformerade banken sitt förhållande till civila samhället i mitten av 1990-talet. Att i omfattande och gemensamt beslutade former tillsammans med företrädare för civila samhället genomföra studier kring starkt kritiserade policyer blev en arbetsmetod som många organisationer och nätverk trodde på och lade ner stort arbete på.

1. Världskommissionen om dammar (World Commission on Dams) pekades ut av alla parter som en lyckad process där både NGO-parterna och de från Världsbanken som deltagit skrev under på kommissionens rekommendationer. Det svek som många kände då det stod klart att Världsbanken inte skulle implementera rekommendationerna om bland annat stärkt skydd mot tvångsförflyttningar var stort. Den vattenstrategi som Världsbanken antog efter att ha ratat Världskommissionen om dammar, visade närmast på en återgång till tron på storskaliga lösningar där privata aktörer ges fritt tillträde till framtida vinster. För att få rekommendationer om hur finansieringsfrågorna för infrastruktur för vatten i stället skulle lösas tillsattes internationellt en helt annan grupp "experter" under ledning av den tidigare IMF-chefen Michel Camdessus. Den panelens rekommendationer (World Panel on Financing Water Infrastructur) mottogs på ett mer positivt sätt från Världsbanken, medan många biståndsorganisationer kritiserat den för att gå rika länders multinationella vattenföretags ärenden i att privatisera vattensektorn i u-länderna.

2. Även studien kring hur de övergripande principerna i strukturanpassningsprogrammen påverkat fattigdom och utvecklingsvillkor, kallat för SAPRI, började i gemensam anda. Men då resultat från de olika studieområdena kom fram så deklarerade Världsbanken att man inte längre deltog i studien utan gjorde en egen rapport. SAPRI-arbetet fick stöd med 5,5  miljoner kronor från svenska regeringen. När den rapport som NGO:erna fullföljde inom ramen för SAPRI blev klar tog UD helt avstånd från den, utan förklaring till varför man stött projektet ekonomiskt. SAPRI-arbetet har medfört svåra problem i dialogen mellan grupper från civila samhället och Världsbanken.

3. För två och ett halvt år sedan startades så en utvärdering av Världsbankens utlåning till gruv-, gas- och oljeindustrin (Extractive Industries Review). Banken initierade processen och var med och finansierade. NGO:er deltog och arbetade hårt för att belysa dessa svåra frågor. Rekommendationerna som utvärderingen kommit med ger en handlingsväg för hur utlåningen bland annat ska anpassas till internationella åtaganden om minskningar av koldioxidutsläppen samt till ett stärkt skydd för ursprungsbefolkningar och deras marker. Nu hörs från Världsbankens ledning återigen att flera av de gemensamma rekommendationerna från undersökningen inte ska efterföljas i bankens arbete.

Frågor till ansvarigt statsråd Gunnar Lund:

1. Avser statsrådet att vid svenska positioneringar framöver specifikt väga in policyer runt de tre ovannämnda rapporterna?

2. Kommer statsrådet att verka för att dessa rapporter ingår som del i den pågående dialogen med grupper i civila samhället?

3. Gör statsrådet en koppling mellan rekommendationerna i World Panel on Financing Water Infrastructur och det pågående WTO/GATS-arbetet?

4. Gör statsrådet bedömningen att Sverige som bidragsgivare till SAPRI-arbetet fått en tillfredsställande rapport kring arbetet med att utvärdera bankens tidigare strukturanpassningspolitik?

5. Avser statsrådet att verka för att Världsbankens utlåning till gruv-, gas- och oljeindustrin kommer att följa rekommendationerna från Extractive Industries Review?

6. Hur avser statsrådet att kommunicera med riksdagen inför svenska positioneringar i dessa frågor när de aktualiseras?