den 30 mars

Interpellation 2003/04:392 av Kalle Larsson (v) till miljöminister Lena Sommestad om ombyggnaden av E 18 i Stockholm

Enligt de nationella miljömål som riksdagen med stor majoritet fastslog år 1999 ska miljöproblem vara lösta inom en generation. Generation har då tolkats som 20 år. Det är nu med andra ord 15 år kvar innan miljöproblemen ska vara lösta @ om man nu ska fästa vikt vid beslut som Sveriges riksdag fattar.

Vid flera utvärderingar (till exempel Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges 15 miljömål 2004) under senare tid har det konstaterats att flera miljömål blir svåra att nå om inte ytterligare åtgärder genomförs. När det gäller miljömålen under "God bebyggd miljö" finns bland annat målen:

"Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och andelen hårdgjord yta skall inte ökas."

och

"Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998."

Till år 2010 år det i stort sett bara fem år kvar och vi kan konstatera att vi ligger långt ifrån att uppfylla målen. Att då föreslå eller fundera på projekt som inte leder till målen utan tvärtom motverkar riksdagens mål och beslut är synnerligen allvarligt.

Om ombyggnaden av E 18 tillåts fortgå som det nu är planerat ser vi det som en katastrof för den lokala demokratin och för miljön. Bullernivåerna kommer att överstiga både de av riksdagen antagna nationella riktlinjerna, och de riktlinjer som Stockholms stad har antagit. Och det är ingen liten skillnad, utan kommer att upplevas som en fördubbling av bullernivån. Boende i bland annat Rinkeby och Tensta ska inte utsättas för dubbelt så mycket buller som tillåts i de nationella riktlinjerna!

Stora områden grönmark - enligt beräkningarna 31 hektar - kommer att tas i anspråk för en ny dragning av motorvägen. Marken tas från Järva friluftsområde, som är ett viktigt grönstråk och planerat att göras om till ett naturreservat. I linje med de nationella miljömålen är Järva friluftsområde ett tätortsnära område som är synnerligen högt prioriterat att bevara och utveckla @ inte att krympa och förstöra.

Utifrån diskussion som nu finns om det sociala värdet och rekreationsvärdet i tätortsnära grönområden och skogar borde miljöministern med kraft verka för att miljömålet om att både bevara och utveckla välbesökta grönområden uppfylls. Inte minst mot bakgrund av det faktum att vistelse i naturen är ett av de viktigaste medlen för att motverka den ökande ohälsan.

Av de lokala remissinstanserna är en helt överväldigande majoritet motståndare till en breddning av vägen i ytläge. Att vissa andra remissinstanser varit positiva till det är kanske inte att förvånas över eftersom flera kommuner har varit tydliga med att deras egna vägar och motorleder på så sätt kommer att avlastas från trafik. Lokala utsläppsproblem kommer alltså att minska för Stockholms stads grannar. Problemet är dock att detta sker genom en ökad trafik och därmed på bekostnad av den lokala miljön för boende längs E 18. Vilket går emot miljömålet om att den fysiska planeringen ska bidra till att bilanvändningen kan minska.

Vägverkets utredning av ärendet har varit under all kritik. På ett lättvindigt sätt har man avfärdat en massiv kritik från de boende i området och man tar inte hänsyn till miljömålen.

Varför inte lägga hela sträckan i tunnel? Vägen behöver byggas om @ den är starkt olycksbelastad och utgör en barriär för de boende. En tunnel skulle leda till markant minskat buller och skulle utveckla grönområdet i en mycket positiv riktning. En sådan ombyggnad skulle uppskattas av den lokala opinionen. En ombyggnad av E 18 i Stockholms kommun kan utformas så att både trafikflödet, miljön och boendemiljön förbättras.

En tunnel eller överdäckning frigör och skapar också ytor som kan användas till till exempel nya bostäder. Detta kan också bidra till att finansiera en tunnel.

Ett annat problem är man påstår att det handlar om pengar, men så enkelt är det inte. Medan åtskilliga miljarder används för att lägga Södra och Norra Länken i tunnlar satsas inte tillnärmelsevis lika mycket pengar när det handlar om boende i invandrartäta Rinkeby och Tensta. Det handlar med största säkerhet om att man inte tror att de boende i dessa områden kommer att bråka lika mycket, om att man tror att det är enklare att strunta i de boende i dessa områden. Det är svårt att bli av med tanken på att det sker helt enkelt för att dessa bostadsområden är invandrartäta, att det helt enkelt handlar om miljörasism.

Mina frågor till miljöministern är:

1. Hur bedömer miljöministern en vägutbyggnad som förstör ett av Sveriges mest välbesökta grönområden och som genererar mer biltrafik samtidigt som bullerproblemen för tusentals boende inte löses?

2. Är miljöministern beredd att verka för en ombyggnad av E 18 genom Stockholms kommun som bidrar till att uppfylla de nationella miljömålen?