den 26 mars

Interpellation 2003/04:386 av Tomas Högström (m) till justitieminister Thomas Bodström om förändringar i kriminalvården

Svensk kriminalvård har bekymmer. Det har på olika sätt uppmärksammats i flera budgetpropositioner under de senaste åren, i utskottsbetänkanden, i interpellationer, i skriftliga frågor och i många kontakter med väljare. Justitieutskottet konstaterade riksdagsåret 2002/03 att beläggningsstatistiken ytterligare har förvärrats under innevarande år.

Trots att Sverige sedan länge ger betydande straffrabatter till dem som döms fortsätter kriminalvården att konstatera att situationen är bekymmersam.

Det är helt enkelt svårt att få plats till dem som döms till sluten anstalt. Det är dessutom ett känt faktum att häkteskapaciteten inte heller räcker till.

Regeringen gör visserligen stor sak av att Kriminalvårdsstyrelsen har fått extra anslag men dessa pengar tycks inte räcka till. Kriminalvårdsstyrelsen har redan varnat för att betydande underskott uppstår inom de närmaste åren såvida inget görs.

I sitt anförande den 27 maj 2003 konstaterar justitieministern följande:

"Beträffande utbyggnaden har vi i och för sig sagt att det ska byggas fler platser. Vi har sagt det tidigare, men det fattades ett regeringsbeslut för ett par veckor sedan med en klar och tydlig uppmaning om att det nu ska byggas fler platser. Det innebär inte en ny anstalt, vilket skulle ta flera år att bygga. Det skulle kunna ske på olika sätt, bland annat kanske på det sätt som nämnts här, större enheter."

Av anförandet framgår att justitieministern inte vill bygga en ny stor riksanstalt. Motivet, som framgår av snabbprotokoll 2002/03:112, är att det skulle ta flera år. Ställningstagandet var märkligt då, och om inte justitieministern tänkt om sedan dess framstår det fortfarande som en märklig inställning. Instans efter instans konstaterar att det behövs ytterligare platser på slutna anstalter. Men inget görs, eftersom det skulle ta flera år att bygga en ny riksanstalt. Min slutsats är att eftersom det finns ett uppenbart behov som inte kan täckas genom sammanslagningar och utökat platsutnyttjande på befintliga anläggningar i kriminalvårdens regi, bör beslut om uppförande av en ny riksanstalt tas så snart som möjligt. Regeringen har möjlighet att redan i den ekonomiska vårpropositionen lägga in om att en ny stor riksanstalt ska byggas. Tar inte regeringen vara på det tillfället kommer det att dröja ännu längre och därmed kosta ytterligare förlorade år i arbetet med att säkra svensk kriminalvård.

Beträffande häktesplatser sker en märklig utveckling. Eftersom det är brist på häktesplatser ägnar sig Kriminalvårdsstyrelsen åt att lägga ned platser och slå ihop häkten. Avsikten är samtidigt att bygga ut vid vissa prioriterade anläggningar. Det sker, om inte på regeringens initiativ, så åtminstone med regeringens gillande. Ett av exemplen är att lägga ned häktet i Västerås och slå ihop det med häktet i Eskilstuna. Därigenom skulle en mer effektiv häktesorganisation skapas samtidigt som ytterligare häktesplaster skulle inrättas vid den kvarvarande enheten, påstår Kriminalvårdsstyrelsen.

Ekvationen går enligt min mening inte ihop. För det första drar det stora kostnader att lägga ned en fungerande anläggning och föra över resurserna till en annan anläggning. För det andra blir det totala antalet platser mindre. För det tredje kommer verksamheten att belastas med avvecklingskostnader för "övertalig" personal. För det fjärde uppstår kostnadsfördyringar för andra myndigheter såsom polis- och åklagarmyndigheter. Sist men inte minst ökar kostnaderna per plats eftersom nedläggningen ska kompenseras med en utökning av antalet platser på den enhet som blir kvar.

I Västmanlands län är dessutom situationen den att fyllericellerna används för att förvara häktade i. Det sker i Västerås, Sala och Köping.

Det måste i sammanhanget framstå som mycket generande för ansvarigt statsråd, men även för den myndighet som ansvarar för verksamheten, att häktningstiderna under senare år blivit allt längre. Dessutom har Europarådets tortyrkommitté kritiserat förhållandena på svenska häkten (TT den 2 mars 2004). Fullbelagda fängelser och sprängfyllda häkten skapar ett läge där efterlysta brottslingar har släppts och där poliser tvekar att gripa personer som är misstänkta för brott.

Seko-nytt nr 13/04 den 23 mars 2004 skriver under rubriken Antalet intagna ökar: "I dag slås ännu en gång rekord vad gäller antalet intagna. I häktet finns 2 030 intagna (411 verkställighetsfall) och i anstalt 4 775. Totalt 6 805 intagna. Sedan sista januari har antalet ökat med 226 intagna."

I stället för att utnyttja befintliga anläggningar och till exempel utnyttja möjligheterna att bygga helt nya anläggningar använder Kriminalvårdsstyrelsen sin planeringstid till att utifrån principen att det inte ska finnas häkten i polishus bygga fast sig i en ny återvändsgränd. En gränd som det sedan inte finns någon dörr ut ur.

Är det på det sättet som behovet av platser ska säkras lär bristen på platser bestå inom kriminalvården.

Med anledning av ovanstående vill jag rikta följande frågor till justitieministern:

1. Kommer ministern att verka för att anslå medel till en ny sluten riksanstalt?

2. Är ministern beredd att ompröva sin rekommendation till Kriminalvårdsstyrelsen om att inom ramen för "större enheter" försöka lösa problemen med platsbristen?

3. Är ministern beredd att anslå ytterligare medel till Kriminalvårdsstyrelsen?