den 11 mars

Interpellation 2003/04:344 av Johan Linander (c) till justitieminister Thomas Bodström om utsatta kvinnor inom polis- och rättsväsendet

Enligt undersökningar ledda av Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, får ca 95 av 100 kvinnor som gjort anmälan om våldtäkt beskedet att deras ärende lagts ned. Av 67 anmälda våldtäkter i Stockholms city under 2001 gick endast tre till åtal. Den vanligaste motiveringen är att brott inte kan styrkas. Enligt Diesen är dock ofta det egentliga skälet att någon verklig utredning inte gjorts. Antingen har förundersökning aldrig inletts eftersom polisen uppfattat ärendet som omöjligt att utreda, eller också har den avslutats när den misstänkte mannen kommit med en samtyckesinvändning att kvinnan var med på att ha samlag med honom. Emellan dessa båda varianter finns nedläggningar som grundas på att polisen anser att kvinnan brister i trovärdighet eller inte anses skyddsvärd och alltså tillhör kategorin som "får skylla sig själv". Diesen menar vidare att orsaken till den låga uppklaringen av våldtäktsbrott är att de utsatta kvinnorna möts av en grundläggande misstro och skepticism från polis och åklagare som utgår från att de allra flesta anmälningar är falska.

Vid en genomgång av mål i Stockholm och Uppsala finner Diesen en gemensam nämnare bestående i att om kvinnan anmäler direkt, har fysiska skador och trasiga kläder, inte varit berusad, har en viss social status, framstår som trovärdig och dessutom gråter under det första förhöret kan utredningen möjligen överleva den första sållningen. Men om den misstänkte är en bekant till henne och kommer med en samtyckesinvändning finns det knappast någon chans till åtal ändå.

Orsakerna till det låga uppklarandet av våldtäktsfall, åtminstone i Stockholms city och Uppsala, har enligt Diesen med brist på resurser och kunskap att göra, men beror framför allt på felaktiga attityder. Det finns hos dem som möter de utsatta kvinnorna en grundläggande misstro och skepticism. Utgångspunkten tycks vara att anmälan är falsk, ogrundad eller omöjlig att ta på rättsligt allvar om inte kvinnan anmäler brottet direkt och kan uppvisa skador på kropp och kläder.

Även om riktigheten i den undersökning Christian Diesen presenterar kritiskt ifrågasätts, kan slutsatserna av undersökningen inte misstolkas. Vi har inom polisen och rättsväsendet otillräckliga resurser, bristande kunskap och kanske mest beklämmande felaktiga attityder mot utsatta kvinnor.

Med anledning av det anförda vill jag fråga justitieministern följande.

1. Vad avser justitieministern att vidtaga för åtgärder med anledning av de uppgifter som framkommer i professor Diesens undersökning om polisens och rättsväsendets bristande resurser, kunskaper om och tvivelaktiga attityder mot utsatta kvinnor?

2. På vilket sätt har justitieministern beaktat de påtalade bristerna hos polisen och rättsväsendet i arbetet med det förslag till ny sexualbrottslagstiftning som regeringen avser att presentera?