den 20 februari

Interpellation 2003/04:314 av Erling Wälivaara (kd) till försvarsminister Leni Björklund om Senior Adviser System

Under år 2003 framstod det som otvetydigt att styrningen av Försvarsmakten inte fungerar tillfredsställande. Jag har själv debatterat ämnet med försvarsministern i riksdagens kammare (den 10 december 2003).

Flera av de uppmärksammade problemen har rört Försvarsmaktens internrevision. Det finns andra och kanske allvarligare problem. Ett personalrelaterat problem som vi kristdemokrater vill lyfta fram är växeltjänstgöringen. Vi menar dock att det finns en lösning på problemet i form av ett system som redan existerar och fungerar i USA, ett så kallat Senior Adviser System.

I dag arbetar officerare från Försvarsmakten som sakkunniga på Försvarsdepartementet. Officerarna är experter inom sina respektive kompetensområden. Urvalet av officerare som tjänstgör på departementet sker i samråd mellan Försvarsmakten och departementet. Vanligtvis handplockas officerare till departementstjänst när de är mitt i karriären @ det vill säga i 40-årsåldern eller något äldre.

Tjänstgöringen i Försvarsdepartementet varierar mellan 2@6 år, normalt ca 2 år. Efter avslutad departementstjänst återgår officeren till Försvarsmakten. Därav uttrycket växeltjänstgöring. Det finns givetvis goda sidor med växeltjänstgöringen. Departementet får en kontinuerlig ström av kompetenta officerare inom sitt ramverk, och Försvarsmakten får tillbaka ny kompetens in i sin organisation för att nämna två uppenbara exempel. Men problemet i sammanhanget är frågetecknen kring officerarnas möjligheter att vara självständiga.

Hur "radikal" vågar officerare vara under sin tjänst i departementet när han eller hon vet att efter departementet väntar huvudarbetsgivaren? Officerare är lika lite benägna att bita den hand som föder en som alla andra i samhället. Officerare som intar alltför negativa ställningstaganden gentemot sin "egentliga" arbetsgivare kan finna att karriärvägar är stängda efter återkomsten från departementet till de ordinarie arbetsuppgifterna. Det här uppfattar vi kristdemokrater som ett allvarligt problem eftersom den politiska styrningen av försvaret måste kunna stå fri från Försvarsmakten och även kunna fatta beslut som inte faller Försvarsmakten och dess olika grenar i smaken.

Enligt överbefälhavaren Håkan Syrén kommer ca 2 500 yrkesofficerare att få lämna Försvarsmakten även om försvarsbeslut 2004 blir prolongerat (det vill säga vid samma ekonomiska nivå som nu). Eftersom yrkesofficerarna är anställda på fullmakt är det näst intill omöjligt att avskeda dem. Pensionering är i princip det enda alternativet @ ett kostsamt sådant. Enbart under år 2003 kostade pensionsavgångarna Försvarsmakten 4 miljarder kronor. Försvarsmakten har ett så kallat 55+-system. Det vill säga att officerare kan bli pensionerade vid 55 års ålder. Detta är ett sätt att kunna behålla de yngre officerarna och fasa ut de äldre. För övrigt gäller det vanliga villkoret sist in först ut även i Försvarsmakten.

Det är alltså först efter pensionering som officerarna blir mer frispråkiga. Denna frispråkighet måste tillvaratas. I frispråkigheten finns väldigt ofta ett stort mått av central information om hur en organisation kan förbättras. Kristdemokraterna vill därför att svenska officerare som pensioneras (oavsett vid vilken ålder) ska kontraktbindas att stå till förfogande för tjänst i Försvarsdepartementet i två år efter avslutad karriär inom Försvarsmakten (och således fungera som så kallade Senior Advisers). De har kvar kompetensen, kan vara mer fristående och fritänkande, har mer erfarenhet och kan därmed förse Försvarsdepartementet med sannolikt ännu bättre kompetens än i dag. Och Försvarsdepartementet får själva avgöra vilka kompetenser de behöver.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att införa ett så kallat Senior Adviser System enligt ovan och därmed undanröja ett betydande problem vad gäller Försvarsdepartementets styrning av Försvarsmakten?