den 19 februari

Interpellation 2003/04:311 av Marita Aronson (fp) till socialminister Lars Engqvist om medicinering med narkotikaklassade läkemedel

Det är lika svårt att ta sig ut ur läkemedelsmissbruk som andra former av missbruk. Tidningen Göteborgs-Posten har i en rad artiklar uppmärksammat problemet med läkare som överförskriver narkotiska läkemedel. En journalist från tidningen besökte tre läkare och fick utan nämnvärda undersökningar recept på 456 narkotikaklassade tabletter. Besöken tog sammanlagt endast 37 minuter. Tabletterna är bland missbrukare på gatan uppskattningsvis värda över 6 000 kr.

Läkare har i princip rätt att förskriva alla slags narkotiska läkemedel så länge det sker i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns mycket som tyder på att vissa läkare, av olika skäl, skriver ut narkotikaklassade läkemedel alltför vidlyftigt. Det kan bland annat handla om att det är svårt för en enskild läkare att bedöma patientens behov. I några fall kan det även vara svårt för läkare att neka påstridiga patienter narkotikaklassade läkemedel. Det bör av dessa anledningar finnas fler professionella människor kring patienten som tillsammans med behandlande läkare resonerar kring patientens vårdbehov innan medicinering, i synnerhet med narkotikaklassade läkemedel, beslutas.

Den omfattande felanvändningen av läkemedel är ett stort samhällsproblem som får både medicinska, sociala och ekonomiska konsekvenser. I dag får läkare som överförskriver oftast en varning, begränsad rätt att skriva ut läkemedel eller i värsta fall indragen legitimation. Socialstyrelsen ska initiera ett tillsynsärende sedan den fått in en anmälan eller på annat sätt fattat misstanke om att en läkare förskriver läkemedel på ett icke godtagbart sätt. Socialstyrelsen har sedan juli 2002 möjlighet att använda receptregistret för tillsyn över förskrivning av narkotiska läkemedel. Som ett led i arbetet med att minska förekomsten av icke godtagbara förskrivningar av narkotikaklassade läkemedel anser jag att det är angeläget att ytterligare effektivisera tillsynsförfarandet.

Regeringen planerar enligt uppgift att lämna en proposition under våren som bygger på betänkandet Ökad patientsäkerhet på läkemedelsområdet (SOU 2003:52). Det innehåller förslag om inrättandet av en läkemedelsförteckning hos Apoteket AB. Läkemedelsförteckningen ska innehålla uppgifter om patientens totala läkemedelsuttag oavsett vilken läkare som har förskrivit läkemedlet. Förteckningen ska efter samtycke från patienten kunna göras tillgänglig för senare förskrivare. På detta sätt hoppas regeringen att förskrivarna får ett bättre beslutsunderlag vid mötet med patienten och vid beslut om ytterligare behandling.

Läkarförbundet är kritiskt till ett sådant apoteksregister. Uppgifter om enskilda patienters läkemedelsanvändning hör hemma i en patientjournal och inte i ett register menar Läkarförbundet. Ett apoteksregister är otillräckligt eftersom det där saknas uppgifter om till exempel diagnoser, förskrivningsorsak och mål för behandlingen. Läkarförbundet menar att landstingen i stället borde åläggas att senast år 2005 införa nationella läkemedelsjournaler kopplade till den medicinska journalen. Dessa ska fungera inom hela sjukvården och ska vara tillgängliga för de läkare som vårdar patienten. Det är inte ovanligt att patienter har flera behandlande läkare som alla för var sin journal för patienten. Problemet uppstår när dessa läkares bedömningar inte stämmer överens och resultatet kan bli felaktiga och motstridiga ordinationer. För att skapa överblick krävs att alla läkare har tillgång till samma journal. Behandlande läkare måste därför ges möjlighet att ta del av andra läkares ordinationer och bedömningar för att få viktiga upplysningar om sjukdom och behandling. I dag saknar behandlande läkare alltför ofta denna typ av information om patienten när de ska göra bedömningar om medicinering. Nuvarande lagstiftning förhindrar gemensamma journaler. För att läkemedelsjournalen ska kunna genomföras krävs förändringar i särskilt patientjournallagen och sekretesslagen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialministern följande:

1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att fler professionella inom vården medverkar i beslut inför medicinering av patienter med narkotikaklassade läkemedel?

2. Är ministern beredd att vidta åtgärder för att ytterligare effektivisera Socialstyrelsens tillsynsverksamhet för att på så sätt stävja överförskrivning av narkotiska läkemedel?

3. Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att möjliggöra Läkarförbundets förslag att införa nationella läkemedelsjournaler?