den 13 februari

Interpellation 2003/04:295 av Martin Andreasson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om hyresförmedling till juridiska personer

Riksdagen beslutade den 5 juni 2003 att införa en skyldighet för de fastighetsmäklare som förmedlar enbart hyresrätter (hyresförmedlare) att registrera sig hos Fastighetsmäklarnämnden (prop. 2002/03:71). Genom att hyresförmedlarna registrerar sig ställs de, precis som övriga fastighetsmäklare, under Fastighetsmäklarnämndens tillsyn.

De nya bestämmelserna innebär också att det i fastighetsmäklarlagens 21 § tas in en hänvisning till hyreslagens bestämmelser om prisreglering på förmedling av hyreslägenheter för bostadsändamål. Prisregleringen innebär ett tak på den förmedlingsavgift som får tas ut av den bostadssökande, för närvarande 3 000 kr inklusive moms, och gäller oavsett om det är en fysisk eller juridisk person som efterfrågar tjänsten.

Att hyresförmedling till juridiska personer, även av tillfälliga bostäder, nu ställs under Fastighetsmäklarnämndens tillsyn på samma villkor som hyresförmedling till privatpersoner har skapat stor osäkerhet i hyresförmedlingsbranschen. När uppdragsgivare är företag efterfrågar de ofta omfattande kringtjänster utöver den rena hyresförmedlingen. Frågan om vilka tjänster som faller innanför ramarna för prisregleringen ställs då på sin spets. Eftersom lagen föreskriver att hyresförmedlarna registrerar sig hos Fastighetsmäklarnämnden senast den 31 mars 2004, det vill säga om knappt två månader, krävs här skyndsamma åtgärder för att skapa stabila och förutsebara arbetsvillkor för hyresförmedlarna.

Förmedling av tillfälliga personalbostäder till företag, så kallad relocation, syftar till att tillgodose företagens behov av att hjälpa sina medarbetare till en bostad. När nyckelpersoner ska tillträda särskilda uppdrag är företagen ofta nödgade att tillhandahålla en tillfällig boendelösning. Det typiska fallet handlar om ett temporärt boende på mellan tre månader och tre år i något av storstadsområdena. De företag som efterfrågar denna typ av tjänster är både svenska och utländska, och den personal som behöver tillfälligt boende har redan ett annat boende i andra delar av Sverige eller i utlandet. År 2003 genomfördes ca 5 000 förmedlingsuppdrag från företag i hela Sverige.

Av företag får förmedlarna ofta omfattande uppdrag som inte bara handlar om att rent tekniskt tillhandahålla listor på tänkbara bostäder utan också om att sålla bland objekten, hjälpa till med praktiska frågor i samband med flytten, ge juridisk rådgivning samt tillhandahålla det stöd och den information som behövs för att den inflyttande snabbt ska komma till rätta i sin nya hemstad eller i sitt nya land. Det bör också nämnas att många storföretag som tidigare löste dessa frågor genom att äga egna fastigheter i storstäderna nu har sålt dessa och övergått till att vända sig till hyresförmedlare.

Hur komplex den tjänst som efterfrågas är varierar givetvis mellan uppdragen, men det kan i varje fall konstateras att de omkostnader som normalt är förknippade med ett relocations-uppdrag ligger långt över det tak på 3 000 kr inklusive moms som har föreskrivits med stöd av 12 kap. 65 a § första stycket jordabalken och som nu också har tagits in i 21 § fastighetsmäklarlagen.

I proposition 2002/03:71 konstaterar regeringen att ersättningen bör vara av sådan storlek att det finns goda förutsättningar att bedriva en seriös och väl fungerande bostadsförmedlingsverksamhet med rimligt ekonomiskt utbyte. Det måste, fastslår regeringen, finnas möjlighet att få verksamheten att gå runt lagligt. Att ha ett tak på förmedlingsavgiften på 3 000 kr även vid förmedling till juridiska personer skulle helt slå undan benen för all sådan verksamhet.

Att det finns förmedlare som erbjuder skräddarsydda tjänster till de företag som behöver tillfälliga personalbostäder betyder mycket för att tillvarata dynamiken i det svenska näringslivet. Det är också av stor betydelse för Sverige som investeringsland, eftersom möjligheten att hitta bostäder åt anställda är en viktig faktor som vägs in av utländska investerare inför eventuella satsningar i Sverige.

Det är också uppenbart att hyresförmedling till företag ligger utanför det område som har motiverat införandet av en prisreglering på hyresförmedling. Taket på förmedlingsavgiften har ju hänsynen till den enskilde konsumenten som motiv, men den förmedling som sker till företag sker definitionsmässigt mellan juridiska personer.

Folkpartiet liberalerna är överens med regeringen om att det finns ett konsumentintresse på hyresförmedlingsmarknaden som behöver bevakas. Det ligger dock i sakens natur att konsumentintresset endast gör sig gällande vid förmedling av hyreslägenheter till fysiska personer. Det är inte rimligt att juridiska personer inte har fri avtalsrätt och att de ska skyddas av en konsumentlagstiftning som inte är relevant för deras behov av tillfälliga personalbostäder. Yrkesmässig hyresförmedling till juridiska personer handlar inte om ett konsumenträttsligt förhållande utan är en sedvanlig affärsmässig avtalsrelation mellan företag.

Jag vill därför fråga statsrådet följande:

Avser statsrådet att vidta lämpliga åtgärder för att före den 31 mars 2004 säkerställa att den prisregleringsbestämmelse som nämns i 21 § fastighetsmäklarlagen inte ska omfatta förmedling av hyreslägenheter till juridiska personer för temporärt boende?