den 6 februari
Interpellation 2003/04:284 av Sofia Larsen (c) till statsrådet Lena Hallengren om platsgaranti och kvaliteten i barnomsorgen
Förskolan omfattar en allt större andel av alla barn, och spelar en viktig roll för barns utveckling och lärande. I dag är det ca 334 000 barn inskrivna i förskolan och ca 45 000 inskrivna i familjedaghem. Enligt Kommunförbundets prognoser beräknas antalet barn i förskolan att öka de kommande åren. Redan i dag kan vi se att barnomsorgsgarantin är satt ur spel i många kommuner. Bristen på en förskoleplats har lett till ett fixande och tricksande för många föräldrar för att få vardagen att gå ihop. Det är inte ovanligt att föräldrar har köat i månader och trots detta inte fått någon förskoleplats för sitt barn. För Centerpartiet är det viktigt att ge bästa tänkbara förutsättningar för barnfamiljerna att få vardagen att gå ihop, där en plats på förskolan spelar en stor roll.
Ett uppdrag utifrån detta är att jobba för att stärka kvalitet i förskolans verksamheten. Det handlar om att skapa möjligheter för kommunerna att bedriva förskoleverksamhet på bästa tänkbara sätt. Det handlar till exempel om att regering och riksdag ser till att det finns tillräckligt många utbildade förskollärare eller att reformer för förskolan genomförs på ett väl genomtänkt sätt, så att det finns rimliga förutsättning för kommunerna att genomföra dessa.
Det har varit mycket diskussioner om hur det ser ut i dagens förskola. Besparingarna inom förskoleverksamheten har varit stora under 1990-talet. De vanligaste besparingsstrategierna har varit att ta in fler barn i grupperna och minska personaltätheten. Genom införandet av maxtaxan, som inte var fullt ut finansierad av regeringen, har kommunerna tvingats skjuta till extra pengar eller finna andra former, som större grupper, för att sänka kostnaderna. Enligt Kommunförbundet är maxtaxereformen underfinansierad med ca 1,7 miljarder kronor. Hur det nu än förhåller sig kan vi bara konstatera att förskolan brottas med alltför stora barngrupper, en icke fungerande barnomsorgsgaranti, brist på förskollärare samt en oro bland personal och föräldrar. I slutändan är det barnen som kommer i kläm.
I ett antal intervjuer har biträdande utbildningsministern påpekat att de brister som i dag finns i förskolan, som till exempel den icke fungerande barnomsorgsgarantin, endast är kommunernas ansvar. Även om kommunerna naturligtvis har ansvar för att barnomsorgsgarantin verkligen fungerar, och inte sätts ur spel, har även regeringen och ytterst biträdande utbildningsministern ett ansvar för detta.
I valrörelsen utlovade statsminister Göran Person kraftiga satsningar på förskolan. Biträdande utbildningsminister Lena Hallengren utlovade en satsning på 6 000 nya förskollärare. Regeringen gick till och med så långt att de skrev i förra årets budgetproposition att det i genomsnitt ska vara fem barn per heltidsanställd, 15 barn per grupp med tre heltidsanställda. I en PM från Utbildningsdepartementet står det: "Regeringen fortsätter nu att prioritera arbetet med att förstärka förskolans kvalitet".
Till vår förvåning kan vi konstatera att i stället för att ta itu med kvaliteten i förskolan gav regeringen Skolverket ett uppdrag att göra en fördjupad studie av barngruppernas storlek och personaltäthet och satsningen på 6 000 nya förskollärare och barnskötare i förskolan inleds först 2005. De vackra orden om mer personal och mindre barngrupper blev inte annat än vackra ord.
För att peka ytterligare på frågan om bristen på förskollärare menar Lärarförbundet att utbildningen till förskollärare varit underdimensionerad de senaste åren och de har sedan mitten på 90-talet påpekat detta för regeringen, dock utan resultat. Regeringen medger själv i tidigare budgetproposition att problemet är att antalet platser till förskollärarutbildningen ej varit tillräckliga och att bristen inte beror på studenters bristande intresse för att söka sig till utbildningen.
Jag vill med anledning av detta fråga ministern följande: