den 2 februari

Interpellation 2003/04:267 av Rolf Gunnarsson (m) till miljöminister Lena Sommestad om strandskyddet

Det finns en så kallad budkavle i gång i landet som gäller mycket viktiga frågor för vårt land @ och främst då för utvecklingen av skogsnäringen.

Rubriken på denna budkavle är: "Vägval för Sveriges glesbygd, bas för konkurrenskraftig skogsnäring eller rekreationsområde för storstadsbor."

Bara rubriken säger sitt. Från mitt hemlän Dalarna har 14 av 15 kommunalråd skrivit under detta upprop, därtill finns ett tiotal skogsindustriledare från mitt län på uppropet som har sammanlagt 73 kommunalråd och 56 skogsindustriledare som undertecknare. Det säger sitt om bredden.

I uppropet heter det bland annat så här: "Glesbygdens arbetstillfällen är ursprungligen skapade ur närheten till råvarorna framför allt malmen och skogen. Med tiden har förutsättningarna förändrats. I dag är det närheten till marknad och kompetens som styr företagens etablering snarare än närheten till råvara. Men det finns en bransch där råvarunärheten fortfarande är en stark konkurrensfördel och det är skogsindustrin och framför allt sågverksindustrin.

Skogsnäringen står idag för 61 procent av det totala svenska handelsnettot, och sågverken för större delen, 70 procent, av rotnettot för skogsägarna. Sågverken är till övervägande del belägna i glesbygd. För att upprätthålla och utveckla kompetens och internationell konkurrenskraft i skogsnäringen är det viktigt att den svenska glesbygden kan hållas levande och erbjuda ett attraktivt och väl fungerande boende för unga välutbildade personer."

I budkavlen pekas också på följande viktiga förutsättningar:

Strandskyddsregelverket är utformat för att skydda stränder så att det rörliga friluftslivet ska ha tillgång till orörda stränder och att djurlivets utveckling inte ska störas. Strandskyddet är dock inte bara en miljöfråga utan har en vidare betydelse för möjligheten att behålla den för företagen nödvändiga kompetensen i glesbygden. Anledningen till att välutbildade ungdomar väljer att stanna i glesbygden är i allmänhet deras preferens för naturliv och hembygdskänsla. I en bygd med minskande befolkning sjunker fastighetsvärdena och är för närvarande ofta hälften av nybyggnadsvärdet. Detta gör att det är en stor ekonomisk risk för en nyetablerad familj att bygga en ny bostad om denna inte kan förläggas till en attraktiv tomt.

Då det gäller strandskyddsreglerna och vad som finns i budkavlen har jag i en motion @ hösten 2003 @ tagit upp den frågan, men alla vet att enskilda motioner @ tyvärr @ behandlas på ett "visst sätt" i Sveriges riksdag. Tyvärr är det så.

Jag instämmer helt i de ord som finns i budkavlen:

"Vi som lever och verkar i dessa bygder är mer än de flesta medvetna om värdet av att vårda, bevara och utveckla våra tillgångar. Hela skogsnäringen lever på just denna långsiktighet. Strandskyddet är en viktig del i detta och ska försvaras. Men utgångspunkten i all lagstiftning är, eller borde vara, en rimlig avvägning mellan olika intressen och den bör heller inte vara utformad så att den för att lösa ett akut problem som bara finns i en geografiskt begränsad del av landet, lägger en död hand över resten.

I de mindre tätbefolkade delarna av landet är inte bristen på stränder tillgängliga för friluftsliv och djurliv ett huvudproblem, utan det är den sedan lång tid pågående avfolkningen som är det stora hotet. Detta drabbar även industrin som har svårigheter att rekrytera rätt kompetens. En mycket måttfull anpassning av regelverket och ett större lokalt inflytande skulle utan att hota de långsiktiga värdena kunna innebära en absolut nödvändig förbättring av överlevnadsmöjligheterna för regioner utanför storstäderna. Detta i sin tur ger både bättre livsvillkor i storstäderna, men också bättre möjligheter att i en levande landsbygd kunna idka det rörliga friluftsliv som alla har behov av."

Den sammanfattning som sedan görs av undertecknarna är ord som borde "ta hårt" i den fortsatta handläggningen:

"Vår klara och entydiga uppfattning är att regelsystemet måste ändras. Denna typ av hantering ska skötas närmare dem de berör. Givetvis ska samma hänsyn till både naturvårdshänsyn och allmänhetens tillgång till naturområden ligga till grund men en större hänsyn och anpassning skall ske till ortens förutsättningar.

I budkavlen finns några förslag till lösningar som jag med intresse ser fram emot att diskutera med statsrådet:

1. Justering av lagtext så att kommunernas möjligheter vidgas till exempel genom att få rätt att via översikts- eller detaljplaner reglera skyddsvärda områden samt områden möjliga att undanta från strandskyddet.

2. Kommunen fattar beslut om dispenser från strandskyddet. Dessa ska kunna överklagas, men länsstyrelsen föreslås bli sista instans.

3. Naturvårdsverkets möjligheter att överklaga begränsas till områden av riksintresse.

Avslutningsorden från dem som undertecknat budkavlen är också starka:

"Om regeringen menar allvar med att hela Sverige skall leva och ger oss förutsättningar för detta så tar vi kommuner och det lokala näringslivet ansvar för att skapa tillväxt i våra delar av landet.

Det krävs åtgärder nu!"

Avser statsrådet att arbeta för att de förslag som undertecknarna av budkavlen föreslår kommer att genomföras?