Interpellation 2003/04:265 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till statsrådet Mona Sahlin om organisationer som motverkar rasism och nazism
I fjol satte regeringen av 2,4 miljoner kronor i stöd till verksamheter som stödjer personer som vill lämna olika rasistiska organisationer. Det var samma belopp som året innan, trots att problemen inte minskat. Tvärtom. Villkoret var dessutom att kommunerna ska finansiera verksamheten med lika stor del, en god tanke men i praktiken svår att genomföra. I några fall har det fungerat, men i allmänhet uppstår "kulturkrockar". Frivilligorganisationer och myndigheter har olika arbetsmetoder. Dessutom har kommunerna ont om pengar och då lågprioriteras förebyggande arbete.
I landet finns ett par organisationer som hjälper ungdomar att hoppa av rasistiska och nazistiska rörelser. Dit ringer förtvivlade föräldrar, oroliga lärare och socialsekreterare som inte vet vad de ska ta sig till med sina hånfulla, hatiska och aggressiva ungdomar.
Vi vet att Sverige är något av nav för produktion av så kallad vitmaktmusik och skriftlig rasistisk propaganda. Nationell Ungdom och NSF (Nationalsocialistisk Front) har i dag gott fäste på åtskilliga av landets skolor och i många välmående svenska områden. Inte sällan därför att unga grabbar blivit rånade och hotade av invandrargäng, men inte vågat anmäla brotten och ensamma fått bära sin frustration som i bland övergått i hat. Vuxenvärlden har slätat över och när sedan vreden kanaliserats till olika "politiska" rörelser, återigen slätat över och inte tagit ungdomarnas rasistiska symboler och idéer på allvar. Detta är ett allvarligt misstag.
Personer som i dag är verksamma inom avhopparjourerna konstaterar att målgruppen rasister och nazister blivit yngre, många är inte äldre än 14@15 år, och att de flesta har omfattande psykossociala problem. Den som blir nazist i Sverige mår inte bra, det säger sig självt. Men i gänget får man kompisar, skydd, gemenskap, blir någon. Det finns en väldig aggression bland dessa unga killar som får sitt utlopp i hatet. Det blir en kick att få hata. Ideologin kommer senare @ om inte det goda samhället hinner fånga upp dem före dess.
Samhället kan göra en god investering i framtiden genom att låta avhopparjourerna fånga upp dessa unga, ge dem verktyg att kunna leva ett drägligt liv och samtidigt göra samhällsnytta genom att i sin tur kontakta andra ungdomar som dragits in i rasistiska rörelser. Det är inte ovanligt att eleverna på olika skolor frågar avhoppare om de har dåligt samvete för sådant de gjort och då får svaret: Jo, det är därför jag står här nu, för att hindra flera att göra samma saker som jag."
Det är inte otänkbart att fler skulle våga hoppa av de rasistiska och nazistiska organisationerna om de bara visste att de blev omhändertagna. Men en stor del av verksamheten för ideella organisationer är svårigheten att planera för framtiden. Det gäller även avhopparjourerna för rasister och nazister. Mycket tid går åt att söka pengar och oroa sig för verksamhetens fortlevnad. Med ett starkare stöd som dessutom sträckte sig över en längre period, tre eller helst fem år, skulle dessa verksamheter få arbetsro och kunna koncentrera sina resurser till att göra det de ska, att förmå fler att våga säga nej till rasism och ja till demokrati och allas lika värde.
Jag vill därför fråga statsrådet Mona Sahlin om hon inför vårbudgeten kommer att verka för ökade anslag till de organisationer som aktivt motverkar rasism och nazism.