den 22 januari

Interpellation 2003/04:237 av Jörgen Johansson (c) till justitieminister Thomas Bodström om rätt signaler om rättssäkerhet

De senaste veckorna har präglats av en mängd grövre våldsbrott och händelser inom trygghetssektorns område. Alltifrån mängder av brott där skjutvapen är inblandade till mord och fritagning av fångar. Den framtoning dessa händelser ger undergräver tilltron till vårt samhälle som ett tryggt och stabilt samhälle där rättssäkerheten är i fokus. Frågan är om de rättsinstanser vi har i landet är rätt dimensionerade, rätt organiserade och rätt utrustade. Som situationen är i dag saknas tilltron till samhällets förmåga att stävja de grövre våldsbrott som nu sker i alltmer öppen form.

Skjutvapen, såväl illegala som legala, finns i stort omlopp i vårt samhälle. Alltför ofta förekommer de som en naturlig del i det allmänna samhällsvimlet. Införsel av vapen, brist på kontroll och sedvänjor som alltmer glorifierar användandet av vapen är frågeställningar som behöver analyseras för att finna åtgärder för att minska förekomsten av vapen som ett "gemenemansverktyg", i krisartade situationer. Dessutom bör straffsatser ses över, såväl i syfte att stärkas som i syfta att tillämpas på sådant sätt som lagstiftaren tänkt sig. Någon form av trygghetsprojekt bör dessutom genomföras i landet för att engagera människor i kampen mot det grövre våldet.

De senare veckornas händelser innefattar även fritagning av fångar från landets rymningssäkraste fängelse. Ofta kallad Kumlabunkern. Frågan många ställer sig är dock vad som begreppet bunker innebär. En fritagning från vårt säkraste fängelse av fångar som karaktäriseras som samhällsfarliga, medan fångvaktare sitter på åskådarläktaren är häpnadsväckande. Ett fängelse fullt av "värstingar" och en vaktstyrka som inte har vapen så att de kraftfullt kan motverka såväl rymnings som fritagningsförsök. Sett utifrån ett internationellt perspektiv framstår vår kriminalvård som ett förnedrande exempel. Tilltron på vårt svenska rättssystem har knappast förbättras av den här händelsen. Uppenbart är att även en farlig person som försatts i fängelse under en lång tid har möjligheten att röra sig fritt. Detta är knappast vad den allmänna folkopinionen tänkt sig av vår kriminalvård. "Svängdörrarna" på våra fängelser måste spikas igen för att tilltron till rättssamhället ska bli bättre.

Detta sker samtidigt som stölder och övriga våldsbrott i Sverige blir allt grövre. Konsekvenserna för de drabbade har, trots detta, inte förbättrats. Människor som är vittnen väljer i dag att blunda i stället för att visa civilkurage då samhället inte kan garantera dem säkerhet efter ett vittnesmål. Som situationen utvecklar sig framstår hotet mot rättsstaten allt tydligare. Många upplever, alltför ofta, dessutom statens åtgärder inriktade på att beivra händelser som knappast är i proportion till nämnda händelser. Den allmänna uppgivenheten blir därmed allt större.

Mina frågor till justitieministern blir därför:

1. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stävja grövre våldsbrott?

2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska andelen illegala vapen?