den 20 januari
Interpellation 2003/04:236 av Rosita Runegrund (kd) till socialminister Lars Engqvist om spelberoende
Den svenska spelmarknaden omsätter årligen mer än 35 miljarder kronor. Varje svensk, alla inräknade, spelade i genomsnitt för nästan 4 000 kronor var. Och statens egna spelbolag, Svenska Spel, gör ständigt rekordvinster. Svenska Spels vd kan årligen överlämna miljardbelopp till finansminister Bosse Ringholm och svenska staten.
Men trots de rekordvinster som staten gör på svenskarnas spelande, satsas försvinnande små belopp på stävjande av spelmissbruket. Endast 19 miljoner kronor går årligen till att bromsa spelandets skadeverkningar. Det motsvarar bara 2 kr per svensk och år. Mer än så är inte det sociala ansvarstagandet värt för staten.
Är det förresten trovärdigt att påstå att det sociala ansvarstagandet står i centrum i försvaret av spelmonopolet när Svenska Spel sorterar under Finansdepartementet? Två andra statligt ägda bolag som saluför produkter med missbruksrisk är Apoteket och Systembolaget. Dessa bolags verksamheter har funnits vara av sådan social angelägenhet att de sorterar under Socialdepartementet.
Socialministern talade häromåret vid en konferens om spelberoende om att spelmissbruk "är ett beroende som kan jämföras med olika drogmissbruk och få samma tragiska följder". Med hänsyn till detta resonemang kan det tyckas vara logiskt att det statliga företag som orsakar problemen styrs av det departement som ansvarar för skadorna som uppstår. Men denna logik omfattar alltså inte Svenska Spel.
År 2002 spenderade Svenska Spel 271 miljoner på reklam. För att locka svenskarna till att spela bort ytterligare miljarder gav Svenska Spel ett kontroversiellt erbjudande på sina nyöppnade Internetspel: "Börja spela på svenskaspel.se @ vi bjuder på tio kronor att spela för". I samma syfte har Svenska Spel även erbjudit spelare gratislotter som introduktionserbjudande för spel på Internet. Det hade varit spännande att höra vad socialministern eller Folkhälsoinstitutet hade haft att säga om motsvarigheten med gratisdrinkar på Systembolaget.
Det sociala ansvaret vägde även lätt i samband med att spelprodukten Jack Vegas infördes. Snabba spel med kort tid mellan insats och vinst i restaurangatmosfär anses av experter vara speciellt beroendeframkallande. Spelformen infördes efter en lagändring 1996 i form av Jack Vegas, en variant av enarmad bandit.
Genom ytterligare en lagändring 2002 som förbjöd så kallade lyckohjul, ökade populariteten för Jack Vegasmaskinerna ordentligt. Verksamhetsåret 2002 utgjorde Jack Vegasmaskinerna Svenska Spels viktigaste spelprodukt med nästan 6 miljarder i omsättning och populariteten ökar snabbt. Utomstående bedömare som Sten Rönnberg, tidigare professor vid Socialhögskolan i Stockholm, menar att de personer som framförallt dras till maskinerna i första hand är marginaliserade grupper som redan tidigare lider av ångest, depression eller är fattiga.
I och med den så kallade Gambellidomen, som offentliggjordes i november i år, måste Sverige sannolikt avskaffa sitt spelmonopol. Domen fastslår att en medlemsstat inte får inskränka rättigheten att erbjuda speltjänster, med hänvisning till socialpolitiska skäl, när staten samtidigt uppmuntrar till spel för att stärka statskassan. Men det är inte denna dom som gör att monopolet faller. Det är i stället regeringens och Svenska Spels agerande för att öka spelandet och inkomsterna till statskassan som är avgörande. Det är det som rycker undan förutsättningarna för att man med trovärdighet ska kunna hävda att det statliga spelandet är socialt motiverat.
Mina frågor till socialministern är:
1. Vad avser ministern att göra för att Svenska Spel, av socialpolitiska skäl, ska sortera under Socialdepartementet?
2. Vad avser ministern att göra för att Svenska Spel med den omfattande marknadsföring och utformning av spel som bedrivs, tar det socialapolitiska ansvar som varit motivet till företagets monopolställning på spelområdet?
3. Vad avser ministern att göra för att Sverige med trovärdighet, mot bakgrund av Gambellidomen, kan fortsätta att hävda socialpolitiska motiv till Svenska Spels monopolställning?