den 9 januari

Interpellation 2003/04:221 av Lotta N Hedström (mp) till socialminister Lars Engqvist om EU:s vitamin- och mineraldirektiv

Bakgrund

2002 antog EU ett direktiv som innebär att försäljningen av vitaminer och mineraler, kallat kosttillskott, regleras och begränsas. Direktivet beräknas vara implementerat i alla medlemsländer 2005.

Innebörden är att bara preparat förtecknade på en lista godkänns till försäljning och att inga terapeutiska doser, det vill säga dagsdoser över rekommenderat normalintag vid full hälsa blir tillåtet. Ofarliga men efterfrågade preparat försvinner.

Argumentationen är att den dagliga kosten ska tillgodose behoven, snarare än piller och att mycket av vitaminförsäljningen är onödig och bedräglig för konsumenten. I det kan man blott instämma. Tyvärr saknas motsvarande omsorg och konsumentperspektiv gentemot de stora läkemedelsjättarna.

Tre omständigheter är problematiska med denna argumentation:

• Den normalkost som de flesta européer i dag äter är starkt raffinerad och berövad just vitaminer och mineraler, medan kosttabeller fortfarande är beräknade på den kvalitet som mat och råvara höll på 1950-talet innan den processade industrimaten fått genomslag.
• Nästa faktor är att vid olika sjukdoms- och framför allt förgiftningstillstånd är en förhöjd dos av vitaminer just del i boten. Detta har människor känt till länge och självmedicinerar till exempel C-vitamin vid förkylningar. I samband med att kunskaper om amalgam och kvicksilverförgiftning ökat vet man också att avgiftningsprocessen urlakar kroppen på mineraler och därför är ett förstärkt intag mer än motiverat.
• Det tredje problemet är synen på egenvård och självmedicinering. I dag domineras vården av de stora läkemedelsföretagens syn på sjukdom och hälsa samt av deras produkter, som visserligen genomgår sträng kontroll, men som dock är syntetiska medel som mindre i ett funktionellt sammanhang uppmanar till livsstilsförändringar och eget ansvar och mer till att söka kemisk bot. Det är en i det närmaste oligopolliknande situation som ska ställas mot små komplementärmedicinska producenter och detaljisters bidrag till mångfald och valmöjligheter.

Vad människor gör genom att ta kosttillskott är att inte besvära sjukvårdsapparaten utan med egen klokskap komma tillrätta med sina åkommor. Ett bemyndigande av sig själv och ett sätt att ta ansvar för sitt liv.

Jag vill fråga socialministern:

På vilket sätt har ministern förberett införandet av mineraldirektivet i Sverige?

Har ministern sett till att konsekvenser beräknats för den ökande belastning som kommer att ske på den offentliga vården när patienter som skulle botat sig själva nu måste ha läkarrecept för triviala preparat?

Har ministern verkat för att utöka listan med tillåtna kosttillskott och hälsokostpreparat?

Avser ministern att verka för att dokumentationsperioden förlängs så att fler företag hinner registrera sina preparat på listan för godkännande?

Är ministern beredd att verka för att högsta tillåtna nivå, fastställt av SCF @ EU:s Scientific Committee for Foods @ för dagsintag kan förändras så att värdet av terapeutiska doser erkänns?