den 17 december

Interpellation 2003/04:211 av Jörgen Johansson (c) till finansminister Bosse Ringholm om regler för förvärvsarbete efter 65 års ålder

Sverige står inför ett gigantiskt problem. Den åldrande befolkningen ökar samtidigt som de som arbetar blir färre. Förberedelsetiden för den dramatiska ökningen av försörjningsbördan för de yrkesverksamma är dessutom mycket kort. Enligt SCB är 17 % av svenskarna över 65 år 2003. Om 30 år beräknas motsvarande siffra vara 25 %. Till problembilden hör dessutom att den faktiska pensionsåldern i Sverige i dag inte är 65 utan 60 år beroende på det accelererande antalet förtidspensioneringar.

När den parlamentariska utredningen Senior 2005 nyligen presenterade sitt slutbetänkande var budskapet att "riva den gängse ålderstrappan". Fler måste arbeta annars måste halva arbetskraften fortsätta att arbeta tills de fyller 79. Utredningen pekade även på behovet av rimliga förutsättningar för dem som fortsätter att vara aktiva i arbetslivet och föreslog bland annat en översyn av de lagar och regler som utestänger äldre från arbete.

Sven-Olof Lodin, före detta professor i finansrätt och Carl-Johan Åberg, före detta vd för AP-fonden och landshövding i Västmanland, uppmärksammade nyligen samma problematik i en debattartikel i Dagens Nyheter där de menar att en sänkning av löneskatten som arbetsgivaren betalar för anställda som fyllt 65 år är en lämplig åtgärd för att få fler att fortsätta arbeta efter 65. Artikelförfattarna hävdar att dagens 24,26 % i löneskatt på äldres arbetsinkomster inte står i rimlig proportion till de gemensamma utgifter som kan anses svara mot det som pensionärer borde vara med och betala. Man menar vidare att en arbetsgivaravgift på högst 10 % vore rimligt. Resterande procent utgör en regelrätt över- och straffbeskattning.

Antalet arbetade timmar och personer som är yrkesverksamma är avgörande faktorer för både statsfinansernas och bruttonationalproduktens utveckling. Den svenska konjunkturen står och stampar och vill inte riktigt ta fart. Samtidigt kan vi konstatera att Sveriges statsskuld återigen börjat öka. Det har visat sig att orsaken inte längre är skenande statliga utgifter utan minskande lönebaserade skatteintäkter. Att påverka arbetsutbudets storlek i positiv riktning är därför den viktigaste och mest akuta politiska uppgiften just nu.

Incitamenten att behålla pensionärer på våra arbetsplatser måste öka både bland arbetsgivare och bland dem som tillhör den potentiella arbetskraften. Om en bråkdel av landets pensionärer och förtidspensionärer kom i arbete skulle lönesummorna och statens skatteintäkter öka markant. För att detta ska bli verklighet bör arbetsgivaravgifterna för äldre sänkas och förvärvsarbete beskattas mer gynnsamt. Det måste således bli mer förmånligt att arbeta än att försörjas via bidrag. Dagens överbeskattning av Sveriges pensionärer minskar incitamenten till arbete och håller värdefull arbetskraft borta från arbetslinjen. En icke oväsentlig faktor i detta sammanhang är den kunskapsreserv som pensionärer i till exempel nyckelpositioner utgör och som bör nyttjas som mentorer för personer i liknande positioner.

Min fråga till finansministern är:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att öka incitamenten till arbete efter uppnådd pensionsålder?