den 9 oktober

Interpellation 2003/04:21 av Sven Bergström (c) till justitieminister Thomas Bodström om centralisering av tingsrätterna i Gävleborg

I den offentliga debatten, i regeringsdeklarationer och andra högtidliga sammanhang har den socialdemokratiska regeringen tidigare hävdat att hela Sverige ska leva och få utvecklas på rimliga villkor. Den offentliga servicen i form av sjukvård, skolor, rättsvårdande myndigheter som polis och domstolsväsende med mera är oerhört viktig för att utvecklingsförutsättningar ska finnas i en bygd.

Därför är det mycket olyckligt och totalt fel signal när det nu aviseras en fortsatt stark centralisering av tingsrätterna i Gävleborgs län. Hur ska framtidstro och vilja att investera kunna mobiliseras i det privata näringslivet när det offentliga signalerar neddragning, centralisering och avveckling?

Hanteringen av tingsrätterna i Gävleborg förefaller bli ännu ett exempel på hur regeringen och dess företrädare säger en sak men i praktiken gör något helt annat.

I en interpellationsdebatt med undertecknad den 13 mars 2001 deklarerade justitieministern att:

"Regeringen har genom beslutet att lägga samman Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter gjort det med föresatsen att denna organisatoriska lösning skall vara långsiktigt hållbar. Därför kommer regeringen inte vara beredd att göra några organisatoriska förändringar avseende tingsrätten i Hudiksvall."

Men ministerns löfte var av allt att döma inte ens värt papperet det var tryckt på eftersom planeringen för en nedläggning av samtliga tingsrätter i Hälsingland uppenbarligen fortgått i regeringskansli och domstolsverk.

Nu reser Domstolsverkets generaldirektör runt som ställföreträdande lieman och förbereder berörd personal på vad som komma skall.

Oron bland befolkning och berörd personal är befogad då man under en lång följd av år drabbats av den centraliseringsvåg som svept fram över stora delar av den offentliga verksamheten. Polis, åklagare, skatte- och kronofogdemyndighet, lantmäteriet och sjukvården är olika exempel på viktig grundservice i samhället som varit föremål för en stark centralisering och motsvarande neddragning av verksamhet ute i regionerna.

Hälsingland är ett landskap som liksom många andra drabbats hårt av denna centraliseringsiver. Servicen blir sämre för människor, befolkningsminskningen fortgår och påskyndas av neddragningarna. En ond spiral uppstår som innebär arbetslöshet, tomma lägenheter, urholkat skatteunderlag, urholkad lokal marknad för företagen etcetera. Det är en självklarhet att människor undrar om det rentav finns en politisk strävan att utarma och ödelägga landsorten.

I berörda delar av landet finns diskussioner och oro över hur det ska gå om ytterligare ett antal av de mindre tingsrätterna försvinner. Denna oro finns nu i hela Hälsingland. Ändå tycks det inte finnas några konsekvensanalyser som styrker tesen att stora centraliserade tingsrätter skulle fungera bättre och effektivare. Inte heller förefaller det finnas dokumenterat att större tingsrätter skulle vara någon samhällsekonomisk vinst.

Ett konstruktivt alternativ till nedläggning av tingsrätter är att i stället inrikta förändringsarbetet på att öka samverkan mellan befintliga tingsrätter, eller att göra domkretsarna större. Då kan verksamhet bedrivas i flera domstolar med en gemensam domkrets. En sådan konstruktion gör det möjligt att samla specialmål till vissa av enheterna, förstärka vid sjukdom och semestrar men också utjämna arbetsbördan vid toppar samtidigt som det stora flertalet mål av mer normalt slag även fortsättningsvis handläggs vid den domstol som ligger närmast för parterna i målet. Genom den moderna IT-tekniken och de snabba förbindelser som den medger underlättas också en sådan modell.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag fråga justitieministern:

Vilka konkreta åtgärder är justitieministern beredd att vidta för att inte svika tidigare löften om tingsrätterna i Gävleborg?