den 15 december

Interpellation 2003/04:205 av Nina Lundström (fp) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om bristen på bostäder för studerande

Socialdemokraternas vallöften handlade om 120 000 bostäder under mandatperioden, 30 000 bostäder under år 2003. Presskonferenser hölls i sensommarvärmen inför det stundande valet år 2002 och löften ställdes ut om att bostadsbristen skulle byggas bort. Nu står studerande i bostadsköer, en del får tacka nej till studieplatser. Den sociala snedrekryteringen till högre utbildning riskerar att öka. Vuxna männskor bor kvar hemma i en påtvingad mamborelation.

Det måste byggas flerbostäder i allmänhet och studentbostäder i synnerhet. Studerande är en heterogen grupp. Efterfrågan på hur man vill bo varierar därmed kraftigt. Den allmänna bristen på bostäder drabbar i högsta grad studerande. Det är viktigt att uppmärksamma att en studerande kan vara en gift flerbarnspappa likväl som en 22-årig singeltjej. Det behövs både fler hyreslägenheter samt studentrum i korridorsystem. Dagens generella bostadsbrist förvärrar läget för alla grupper av studerande.

I dag är köerna långa på alla stora studieorter. Kön till studentbostäder (källa: Tromb november/december 2003):

Göteborg 20 634 stycken, kötid 18@45 månader, Lund 9 350 stycken, kötid 7@36 månader, Stockholm 22 541 stycken, kötid 4@68 månader, Uppsala 28 746 stycken, kötid 14@60 månader.

När statsministern lämnar sin regeringsförklaring i september 2003 nämner han knappt bostadsbristen. "Förbättrade kreditgarantier ska underlätta kapitalförsörjningen vid bostadsbyggande." Nytt förslag för ökat bostadsbyggande år 2007. I år kan regeringens distansering från vallöften skönjas tydligt.

Bostadspolitiken lider av många andra symtom utöver köerna:

I Sverige har vi höga boendekostnader sett till de boendes disponibla inkomster. Bostadsbyggandet är rekordlågt i Sverige. Inget annat land i Europa bygger så lite. Färsk Eurostat-statistik visar dessutom att boendekostnaderna ökat mest i Sverige inom EU. Boendekostnader för EU-länderna ökade med i genomsnitt 2,6 %, mellan augusti 2002 och augusti 2003. Högst ökningstakt hade Sverige med 8,0 %.

Vi i Folkpartiet anser det viktigt att bostadspolitiken fokuserar på att skapa bättre villkor, och spelregler, som håller långsiktigt. Vi vill också förstärka den enskildes möjligheter att efterfråga bostäder genom "mer pengar i den egna plånboken". Studerande ska kunna höja sitt konsumtionsutrymme utan att straffas med lägre studielån. Inkomsttaket behöver tas bort.

I Sverige är det nästintill omöjligt att få ett förstahandskontrakt inom en rimlig tid i storstadsregionerna. 60 % av befolkningen bor i någon av de 100 kommuner där bostadsbrist råder. Ett viktigt skäl till att det i dag inte byggs till exempel hyresbostäder är svårigheten att räkna hem en ekonomiskt hållbar kalkyl. En reformerad hyressättning ska se till att de som bygger bostäder vet hur kalkylen ser ut på längre sikt. Vi anser att friare hyressättning för nyproducerade hyresbostäder behöver införas. Varje nyproducerad bostad skapar möjligheter för flyttkedjor där bostäder frigörs i det gamla beståndet. En ökad rörlighet är därmed bra. Små och billiga bostäder återfinns i det äldre beståndet.

När man luckrar upp hyressättningen måste också fokus ligga på att hitta bättre och billigare sätt att bygga bostäder. Enligt SCB har produktionskostnaderna mellan åren 1996@2001 ökat med sammanlagt 65 %. Förra året uppgick produktionskostnaden för flerbostadshus till 20 690 kr per kvadratmeter samt i storstadsområden 24 029 kr per kvadratmeter. Inköp av byggmaterial är ett exempel på hur produktionskostnaden kan sänkas. Genom att utnyttja hela den europeiska byggmarknaden kan den kunniga beställaren i bästa fall sänka priserna på enskilda komponenter med 30@40 %, ibland mer. Det går att importera byggmaterial från andra europeiska länder till bara en tredjedel av priset på den svenska marknaden. Bostadsbidragen leder till att byggsektorn får lägre incitament att hålla igen på kostnaderna och effektivisera sin verksamhet. Vi ser det viktigt med en skärpt konkurrens inom byggandet. Den bristande konkurrensen på byggmarknaden är ett skäl till att det produceras få nya bostäder och att kostnaderna för de bostäder som byggs är höga. Ett fåtal stora företag dominerar marknaden. Konkurrensverket behöver ges mer muskler.

Tillgången till mark är en central grundförutsättning för ökat bostadsbyggande. Statlig markpolitik ska vara konkurrensneutral och bidra till en bra konkurrenssituation. Statlig markpolitik bör kunna bidra till fler studentbostäder. Statlig mark ska inte trissa upp prisutvecklingen. För att möjliggöra detta krävs att ägardirektivet ses över. Det statliga bolaget agerar i enlighet med ägardirektivet och har till syfte att sträva efter högsta möjliga avkastning. Då är det strategiskt riktigt ur bolagssynpunkt att trissa upp markpriserna maximalt. Att avvakta och inte bebygga marken utan invänta ett bättre marknadsläge. Tidningen Bofast beskriver vecka 49 problemen med dyr statlig mark. Det statliga Vasakronan hänvisar, enligt artikel, alltid till ägardirektivet.

Det statliga markinnehavet kan vara ett sätt att bidra till ökat byggande av studentbostäder. Andra förslag är att ändra regelverken, att hyra ut rum skattefritt, att omvandla kontor, att utnyttja tillfälliga bygglov för moduler, att ta bort taket för extrainkomster för studerande med mera.

Vi menar att det finns för mycket av tyckande och värderingar i utformningen av regelverken som inte i första hand är de boendes prioritering. Om en studerande kan nöja sig med pentry borde det vara rimligt att bygga bostäder med pentry. Om studerande vill avstå från diskbänk på 3,40 meter så kan det inte vara rimligt med gemensamhetskök som fördyrar boendet för den enskilde. Om studerande inte anser att det behövs pub/tidningsrum/allrum/gemensamt kök och hellre bor billigare borde detta vara möjligt. I dag ingår i normen planering av bilparkering vilket belastar månadshyran. Få studerande har bil. Vi menar att de boendes efterfrågan ska kunna styra vad som byggs. Det finns alla skäl att värna en god standard på bostäder. Definitionen av rimlig standard tolkas dock på olika sätt. I slutändan handlar det även om bostaden är prisvärd.

Det finns flertalet exempel på projekt med studentbostäder där byggnadsnämnder har beviljat bygglov men där länsstyrelsen sedan sagt nej till räntebidrag. Skäl för detta har varit bland annat att det saknats avskiljbar kök- eller sovdel, matlagningsdel har varit för mörk, kök utan fönster etcetera.

Enkätundersökningar bland studerande visar att det är främst tillgång till matlagning i bostaden (pentry), egen toalett, billigt boende och centralt läge som värderas mest. Många ser boendekarriär som något självklart. Korridorboende är attraktivt för vissa som uppskattar utbytet med andra boende. Andra vill ganska snart ha en egen lägenhet. Priset för boendet är viktigt. I dag kan inte de flesta välja bostadskarriär @ de har aldrig kommit in på bostadsmarknaden. Nu närmar sig snart en ny terminsstart på högskolor och universitet.

Med anledning av detta vill jag fråga kommun- och bostadsminister Lars-Erik Lövdén:

Vad avser statsrådet Lövdén att göra för att lösa den akuta bostadsbristen för studerande i Sverige?