den 11 december
Interpellation 2003/04:194 av Kerstin Lundgren (c) till socialminister Lars Engqvist om behandling av elöverkänsliga
I dag är behandlingen av elöverkänsliga i det närmaste obefintlig. Elöverkänsliga skickas av försäkringskassorna på utredning, bland annat på Karolinska sjukhuset. Hittar man inga traditionella sjukdomar som man kan behandla får patienten ett erbjudande om psykoterapi och inget mer.
Vi lever i ett mycket komplext samhälle och ingen känner i sin helhet dess konsekvenser för människor, djur och natur. Ny teknik, nya kemikalier, tungmetaller, strålning är en del av vardagen och påverkar självklart oss människor, djur och natur olika. För att vinna ökad kunskap om konsekvenserna av vår livsmiljö är det nödvändigt att med öppna ögon pröva samband mellan miljö och hälsa. Det kräver dock att de som söker behandling för till exempel elöverkänslighet tas på allvar och att formerna utvecklas så att kunskap byggs upp i syfte att ge patienterna verksam behandling.
I Tyskland har en specialutrustad klinik inrättats för att möta de komplexa sjukdomar som hänger samman med olika sjukdomar som till exempel psoriasis, atopiskt eksem, allergier, multipel känslighet och elöverkänslighet. Genom framgångsrik behandling har både ny kunskap kunnat utvecklas och människor fått stöd av de tyska försäkringskassorna för att få en adekvat vård.
Självklart står det landstingen helt fritt att inom ramen för sitt uppdrag initiera motsvarande specialkliniker i Sverige, men frågan är om regeringen inte också har ett ansvar för att säkerställa att det i någon del av landet finns en specialklinik där människor med miljörelaterade sjukdomsbilder får möta en samlad kompetens.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga följande: