Interpellation 2003/04:186 av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet Mona Sahlin om folklig mobilisering för att motarbeta nazismen
"Det tragiska är inte de onda människornas gärningar utan de goda människornas tystnad" lär Martin Luther King ha uttryckt.
När man ser tillbaka på den nazistiska samlingen i Sverige och hur den manifesterade sig i Salem den sjätte december 2003 framstår Luther Kings ord som högaktuella. Exploaterandes en 17-årig meningsfrändes tragiska död för tre år sedan marscherade 1 500 nazister runt i Salem den dagen. Det är den största samlingen av nazister och högerextremister i vårt land sedan andra världskriget. Samlingen genomfördes dessutom i skrämmande enighet bland högerextremisterna och med taktfast precision och lydnad. De mest brutala och våldsinriktade nazisterna från kretsen runt Info-14 och Blood&Hounour tog täten tillsammans med den öppet nazistiska grupperingen Nationalsocialistisk Front och det i Södertälje och Haninge lokalt representerade partiet Nationaldemokraterna. Polistillståndet för marschen var undertecknat Robert Vesterlund som bland annat är dömd för vapenbrott och hets mot folkgrupp och var den nazist som fackföreningsmannen Björn Söderberg avslöjade på sin arbetsplats innan han blev mördad. Bland talesmännen för Salemmarschen fanns också Nationaldemokraternas ungdomsförbunds ordförande Marc Abrahamsson som nyligen greps för misshandel och våldsamt upplopp i samband med Prideparaden i somras och Klas Lund som nyligen greps för vapenbrott och är under utredning som drivande kraft bakom brottet olovlig kårverksamhet. Man skulle kunna tänka sig att en samling av det här slaget, under ledning av personer som Vesterlund, Abrahamsson och Lund, skulle kräva av alla Sveriges demokrater att man manar till samling, värdiga manifestationer och ett understrykande av alla människors lika värde och rättigheter. Men icke.
Det faktum att det vi bevittnat är de största högerextrema samlingarna sedan andra världskriget skrämmer särskilt mycket om man betänker att det etablerade Sverige verkar ha valt samma strategi gentemot högerextremismen som den som misslyckades gentemot nazismen på 30-talet. Man försöker tiga ihjäl samlingarna. Socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernqvist har till och med uppmanat antirasister att hålla sig hemma i samband med Salemmarschen. Problemet är bara att det ger nazisterna just den arbetsro och handlingsfrihet de önskar, det ger dem känslan av att ha vunnit striden om demokratin och övertygelsen om att ingen kraft är dem övermäktig. Syftet med högerextremisternas marsch i Salem är inte att hedra eller sörja ett fruktansvärt och tragiskt mord, det är att genom en martyr få möjlighet att låta ljudet av stöveltramp återigen höras i Europa. Att skrämmas och visa på styrka. Bara om vi visar att vi inte låter oss skrämmas, tystas eller provoceras kan vi bekämpa nazismen och värna demokratin.
Motiveringen till Stjernqvists uppmaning till antirasister att stanna hemma är att han var rädd att inte "alla ska hålla sig lugna". Tyvärr fick Stjernqvist rätt. Medan den överväldigande majoriteten av deltagarna på den antirasistiska motdemonstration, där också Miljöpartiet var arrangörer, valde att ta sig hem när polistillståndet löpte ut så kom ett antal att stanna kvar och ett antal olyckliga händelser ledde till sammandrabbningar mellan polis och tidigare demonstrationsdeltagare. Detta är naturligtvis olyckligt och ingenting som gynnar kampen mot rasismen. Men skulden till dessa händelser ligger bara till viss del på dem som faktiskt demonstrerade på Rönninge torg och till mycket större del på de som valde att stanna hemma. Det är de som brukar hylla demokratin och humanismen men som inte mötte upp i Salem, där det verkligen behövdes, som lämnade över ansvaret för antirasismen på en alltför liten grupp ungdomar på vänsterkanten. Om alla riksdagens partier hade massmobiliserat till en bred, värdig och fredlig motmanifestation i Salem, om hela regeringen, alla partiledare och den svenska kultureliten hade funnits på plats på Rönninge torg tillsammans med 10 000 svenska barnfamiljer, pensionärer och ungdomar så hade det inte funnits något utrymme för den lilla klick av våldsverkare som nu får möjlighet att göra sig synliga som de enda som protesterar mot den växande nazismen. Det är tragiskt att kärleken för demokratin tydligen inte är tillräckligt stor i det svenska etablissemanget för att man ska förstå att högerextremismen måste mötas med ett massivt stöd för demokratin och humanismen. Det är sorgligt att ledande politiker fokuserar på en liten grupp militanta personer bland motdemonstranterna i stället för att skrämmas av taktfasta nazistiska tåg anförda av kända våldsverkare under utredning för att bygga upp en egen milis. Det är viktigt att vi inför nästa år faktiskt söker ändra situationen, får ett slut på högerextremismens framväxt och visar att vi är många som står upp för demokratins ideal. Efter mordet på syndikalisten Björn Söderberg trängdes alla partiledare, hela Fackförenings-Sverige och representanter för näringsliv och regering under de svartröda fanorna för att visa att man inte tolererar att högerextremismen gör sig gällande genom hot, hat och våld i vårt land. Det innebar att den dåvarande högerextrema offensiven kom av sig, rörelsen föll samman och splittrades. När den nu återvänt i tilltagande styrka, när medborgare med utländsk bakgrund tvingas lämna en svensk kommun en dag om året, när stöveltramp hörs igen, måste vi återigen samlas under samma krav. Vi måste visa var samhället drar en gräns och på demokratins överlägsenhet, då, men bara då, har vi möjlighet att återigen fälla högerextremisterna och rasismen.
Avslutningsvis måste sägas att det inte i sammanhanget går att komma ifrån att det framstår som om det funnits vissa problem kring den polisiära insatsen i Salem. Ledningsproblem ledde till missförstånd och tumult när ditresta antirasistiska demonstranter ville ta sig ifrån Salem då polistillståndet löpte ut. Dålig kännedom om grupperingar och syften skapade återigen problem för polisen. På TV 4 kunde man höra ett befäl ge ordern: "Kom igen nu killar, nu tar vi dom jävlarna", vilket knappast torde ge god grund för en fredlig upplösning eller ömsesidig respekt och acceptans för viktiga insatser. Att man inte heller informerat om att visitering av motdemonstranter skulle ske trots flera samrådsmöten mellan motdemonstrationens ledning och polisen, och att man inte genomförde visitering på samma sätt gentemot nazisterna verkar dessutom olyckligt. Det faktum att nazisternas intresse av taktfasthet och disciplin och polisens intresse av att hålla ordning kan sammanfalla på någon punkt får inte innebära att det framstår som om polisen har större tilltro till våldsamma nazister än till en antirasistisk motdemonstration. Det vore därför klargörande med en oberoende utredning om insatserna i Salem, för att undvika att samma problem uppstår än en gång.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Sahlin hur hon ämnar agera för att möta den växande nazismen och högerextremismen, som manifesterades i Salem den 6 december, med en bred och värdig samling för demokratins ideal och humanismens principer, samt om hon är beredd att avisera en oberoende utredning kring de polisiära insatserna i Salem i syfte att förebygga den typen av ledningsproblem och kommunikationssvårigheter som tenderar att försvåra ett gott polisarbete i samband med demonstrationer.