Interpellation 2003/04:185 av Chatrine Pålsson (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om villkoren för svensk kycklingnäring
Den svenska kycklingnäringen lever under orättvisa konkurrensförhållanden. Importen från våra grannländer ökar stadigt och snart står den importerade kycklingen för nära en tredjedel av den totala svenska kycklingkonsumtionen. På sikt riskerar det svenska jordbruket att slås ut till följd av stränga regelverk och krav från myndighetshåll.
Orsakerna till den orättvisa konkurrensen är flera. Först och främst handlar det om villkoren för svensk lantbruksproduktion. Kycklingnäringen omfattas inte direkt av EU:s gemensamma jordbrukspolitik men indirekt berörs dock näringen av de villkor som spannmålsodlarna har. Kycklingnäringen bidrar till exempel i dag till att en åkerareal motsvarande halva Ölands yta hålls öppen för foderproduktion.
Utöver detta påverkas näringen av den kraftigt ökande importen av beredda produkter. Regeringen har inte lyckats förhindra den utveckling som innebär att livsmedelsproducenter utomlands nu tillsätter saltlösning i kycklingen som innebär att man kan komma förbi den obligatoriska salmonellakontrollen. Genom att tillsätta saltlake så klassas kycklingen nämligen som en köttberedning och kan vid införsel till Sverige kringgå kravet på salmonellakontroll.
Kycklingnäringen i Sverige har mycket stränga djurhållningsregler i fråga om antal kycklingar per kvadratmeter och krav på salmonellakontroll etcetera. Dessa regler är unika för Sverige och uppskattas av många människor i vårt land. Naturligtvis medför dock dessa regler högre kostnader för produktionen i Sverige än i de länder som vi importerar kyckling från. Att kryphål i lagstiftningen har öppnats för import av beredda produkter är något som många konsumenter inte känner till.
Vid en jämförelse med vårt grannland Finland ser man att de politiska beslutsfattarna där på ett helt annat sätt än i Sverige tillvaratagit landsbygdens och lantbrukets intressen i samband med EU-medlemskapet. Exemplet Finland visar att det går att föra en nationell jordbrukspolitik inom EU-systemets ram där man värnar det egna landets konkurrensförmåga.
De försämrade villkoren för svensk animalieproduktion medför att den mest miljövänliga och mest djuromsorgspräglade livsmedelsproduktionen i Europa riskerar att slås ut till förmån för importerade produkter.
Jag vill därför fråga jordbruksministern:
Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att förbättra villkoren för den svenska kycklingnäringen och därmed minska risken att den svenska kycklingproduktionen tappar ytterligare i förhållande till importerat kött?