den 3 december

Interpellation 2003/04:182 av Hillevi Engström (m) till statsrådet Barbro Holmberg om uppehållstillstånd för brottsoffer för människohandel

I regeringens proposition 2003/04:35 om människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen med mera, föreslås att en ny bestämmelse införs i utlänningslagen som gör det möjligt att bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd till utlänningar, då det är befogat med hänsyn till genomförandet av förundersökning eller huvudförhandling.

Om brottsoffret beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska det stå henne eller honom fritt att själv ansöka om uppehållstillstånd på andra grunder. Det vill säga på samma sätt som alla andra utlänningar har rätt att göra. Jag menar att brottsoffer för människosmuggling/människohandel som medverkar i polisens förundersökning och vid påföljande rättegång, ofta är en förutsättning för att få fällande dom och genom det ett sätt att få bukt med denna avskyvärda brottslighet, genom att gärningsmannen/männen kan lagföras i Sverige. Men, för att brottsoffret ska känna sig någorlunda skyddat till liv och hälsa, och inte riskera att utsättas för repressalier i hemlandet fordras mer än ett tillfälligt uppehållstillstånd med möjlighet att i en senare utredning och beslut av Migrationsverket eventuellt få stanna i Sverige. Det kan vara avgörande för förundersökningens bedrivande hur brottsoffrets ställning är och vilka de faktiska möjligheterna är för henne eller honom att få skydd. Dessvärre har flertalet länder som brottsoffren kommer ifrån väldigt små möjligheter att erbjuda och garantera skydd.

Det kan dock finnas skäl till undantag från huvudregeln att ge dessa brottsoffer uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl och det är i de mer sällsynta fall där brottsoffret självt aktivt deltagit i planering och genomförande av människosmugglingen. Men i den situation som beskrivs i filmen Lilja 4-ever bör det vara regel att brottsoffret får stanna i Sverige generellt.

Utrymmet för att i dag få uppehållstillstånd av humanitära skäl är i dagens rådande praxis mycket snävt. I regeringens förslag tycks endast statens intressen av en bättre lagföring vara tillgodosedda, men knappast brottsoffrens behov av skydd, hjälp och stöd.

Jag vill fråga statsrådet följande:

Hur vill statsrådet, när det gäller rätt till uppehållstillstånd, stärka brottsoffrens ställning, rätt till stöd, brottsofferersättning och skydd?

Har statsrådet gjort bedömningen att förhållandet att man mot sin vilja blivit offer för människohandel och därmed sammanhängande brott utgör en tillräcklig grund för humanitära skäl i bedömning av permanent uppehållstillstånd?

Vilka åtgärder vidtar statsrådet för att flickor och kvinnor som vill resa tillbaka till sina hemländer ska kunna erhålla skydd och hjälp där?